Kalla fakta om Söderhamn på TV4 Play

Oj, vilka reaktioner det blev efter reportaget om hur lilla norrländska Söderhamn blev ett av SD:s starkaste fästen. Tack för alla positiva kommentarer via mejl, facebook, twitter, sms och telefon. Underbart. Reportaget verkar verligen ha slagit an.

På Kalla faktas - och andras - debattforum har det varit som att öppna en dammlucka. Igår kväll vällde det in cirka 500 inlägg i timmen.

En del gillade reportaget om vad som hänt min barndoms hemstad; andra anser att jag är en "rövskalle" och "pk-idiot". De senare känns igen på att de är anonyma och ständigt återkommer till "massinvandringen" och den "vänstervridna journalistkåren" som roten till allt ont här i landet. Och att de, liksom de mest rabiata bland pk-folket, är ovilliga till nyanserad problematisering.

Nu finns "Stackars, stackars Söderhamn" att se på TV4 Play. Egentligen handlar det ganska lite om SD - och ganska mycket om Söderhamn, och Sverige.



Reportaget blev vemodigt vackert, mycket tack vare begåvade Daniel Gökinans arbete med filmning och redigering. Tack Daniel, för ett formidabelt jobb!

Kalla fakta ikväll om SDs stora framgång i krisdrabbade s-kommunen Söderhamn

Vad gör att invandringskritiska partier får framgång? Forskare har sett samband som i stora drag ser ut så här:

• Ökad arbetslöshet ökar i sig inte stödet för sådana partier.


• Ökad invandring tycks däremot göra det.


• Men om hög arbetslöshet kombineras med stor invandring blir det en häxbrygd som samverkar och kan göra att stödet växer.


• På individnivå minskar de negativa attityderna mot "främlingar" om man har ofta och nära kontakt med dem.

Nu när "SD-chocken" lagt sig hos den stockholmska debatteliten, kan det vara dags att rikta blicken mot ett högintressant studieobjekt som finns på nära håll: tjugo mil norr om Stockholm, i lilla norrländska Söderhamn.

Fram till 1970-talet var arbetarstaden Söderhamn en socialdemokratisk mönsterkommun, med några av landets rödaste valdistrikt, bruksorterna Ljusne, Sandarne och Bergvik.
Industrierna gick för fullt och det fanns jobb åt alla.

Sedan dess har de flesta av fabrikerna stängt. Tusentals industrijobb försvann på bara några årtionden när massaindustrierna, Ericsson-anläggningen och tillverkningen av board, kätting och plywood försvann. Borta är också flygflottiljen F15 och sjukhuset.

För 40 år sedan hade Söderhamn nästan 33.000 invånare, nu har de minskat till 26.000. Arbetslöshet och utflyttning har lämnat många lägenheter tomma. Och i dem har Migrationsverket sedan 2000-talets början haft uppemot 600 asylsökande placerade.
De asylsökande - många från Somalia - har koncentrats till Norrberget, ett nerslitet miljonprogramsområde i norra Söderhamn, varifrån de flesta "svenskar" flyttat ut.

Här finns alla de samverkande faktorer forskarna har pekat på, samlade på ett och samma ställe:

• Hög arbetslöshet, främst bland LO-anslutna, det vill säga klassisk arbetarklass


• Hög "invandring", stor koncentration av människor från främmande länder, med främmande kultur och religion


• De asylsökande är inte integrerade bland befolkningen, utan bor för sig själva i särskilda områden

Hur har det då påverkat stödet för invandringskritiska partier?
Sverigedemokraterna i Söderhamn fick 11 procent i valet till kommunfullmäktige, vilket är den högsta siffran norr om Blekinge.

Vill man fundera över samband mellan samhällsutveckling och valresultat är Söderhamn och dess olika valdistrikt värt att studera. Högst siffror fick SD i de tidigare så knallröda bruksorterna Sandarne, Ljusne och Bergvik, där de fick över 13 procent. Tesen att fientligheten ökar om man inte har nära kontakt med de "främmande" kan styrkas av att SD fick mest röster i Sandarne (13,7 procent) där det knappt bor några asylsökande alls.

"Migrationsverket har missbrukat vår solidaritet", sa politikerna i Söderhamn i våras, då en enig kommunstyrelse vädjade till Migrationsverket att färre asylsökande skulle placeras i kommunen.

- Det blev fler än vad vi kände oss bekväm med, säger fd kommunalrådet Eva Tjernström (S), som ser ett samband mellan det stora antalet asylsökande och ökad främlingsfientlighet i Söderhamn.

Många i Söderhamn har proteströstat. Det ser även sverigedemokraterna själva som orsak till den stora framgången.

SD har inte haft några företrädare med stor lyskraft. De har inte haft någon spektakulär valkampanj. I fullmäktige har de den senaste mandatperioden bara lämnat in en enda motion, och den var skriven partiet centralt.

Partiet hade inte ens tillräckligt många namn på listan, för att fylla antalet platser. SD-ledamöter kom in i fullmäktige därför att någon enstaka person skrivit dit dem på listan.

I Kalla fakta ikväll - den 21 nov, kl 19.20 i TV4 - skildras allt detta i ett reportage från Söderhamn, som är min barndoms hemstad. Jag reser hem för att undersöka jsut dessa samband.

Resan gick till Söderhamn, men hade lika gärna kunnat gå till någon liknade kommuner som Eskilstuna eller Borlänge där SD också ökade kraftigt i valet.

De flesta jag talat med säger att:

• Väljarna har "pinkat i valurnan"; de har inte röstat på något, de har röstat mot något; det är en protest mot en samhällsutveckling de inte gillar.


• Samhällsklimatet har hårdnat i Söderhamn; intolerans och rasistiska uttryck har ökat


• Men fientligheten och motståndet mot "invandrarna" minskar när människor möts och lär känna varandra

Reportaget har fått heta "Stackars, stackars Söderhamn".

Särskilt inbjuds att titta, de analysgrupper som nu grunnar på orsakerna till att folkrörelsepartierna Socialdemokraterna och Centern tappat väljare till ett enfrågefokuserat missnöjesparti.

Debattartikel i Expressen: Så förlorade S slaget mot SD

Helahälsingland.se: Sverigedemokraternas framgång under lupp





Nyhetskanalen: Bostäder rivs i asylprotest




Fakta-fotnot:

Söderhamn har den senaste mandatperioden styrts av en S-C-koalition. Största förloraren efter valet i Söderhamn var C som backade 7 procent. S backade i riksdagsvalet med 2 procent i Söderhamn, men ökade lite lokalt. Efter valet har S-C-samarbetet upphört och kommunalrådet Eva Tjernström (S) har slutat. En S-V-MP-koalition styr nu i Söderhamn.

I valet till riksdagen ökade SD från 3,6 till 8,4 i Söderhamn, från 2006 till 2010.
I valet till kommunfullmäktige ökade SD från 4,2 till 11,6 procent i Söderhamn, vilket gjorde att partiet ökade sin representation från 2 till 6 mandat.
I ingen annan kommun, norr om Blekinge, fick SD över 11 procent i kommunvalet.




Inskrivna asylsökande i Söderhamn (Migrationsverkets siffror för 1 dec, varje år, samt 5 nov 2010.):

2003: 564
2004: 568
2005: 443
2006: 307
2007: 546
2008: 983
2009: 579
2010: 472

Kalla fakta 21/11: Så blev arbetarstaden Söderhamn ett av SDs starkaste fästen

I SvD någon dag efter valet fanns en karta där de kommuner där Sverigedemokraterna fått mer än 11 procent var målade i svart.

Att det var kolsvart nere i Skåne förvånade ingen. Men det som fick mig att studsa till var att det norr om Blekinge bara fanns en "svart" kommun - och det var lilla Söderhamn i södra Norrland.

Min stad, där jag växte upp. Där fanns, som jag minns, ingen som helst främlingsrädsla eller invandringskritik. Inga invandrare heller, för den delen.

Då var Söderhamn - med sina bruksorter Ljusne, Bergvik, Sandarne - det rödaste som fanns. I Ljusne fanns någon gång Sveriges rödaste valkrets. Och det som skiljde ljusneborna åt var om de röstade på socialdemokratena eller kommunisterna. Nu är SD näst största parti i Ljusne, med över 13 procent av rösterna.

I hela Söderhamns kommun fick SD 11 procent. Och de högsta siffrorna fick partiet i de gamla brukssamhällena, där förut så knallröda Sandarne hamnade högst med 13,7 procent.

Vad har hänt med Söderhamn? Och varför? Vilken roll spelar jobben som försvunnit? Asylmottagningen? Kanske kan Söderhamn säga något om krisen för det socialdemokratiska Sverige, om ett förlorat folkhem.

Kalla fakta bad mig resa hem till Söderhamn med fotografen Daniel Gökinan för att försöka ta reda på det. På söndag den 21 november kl 19.20 sänder Kalla fakta reportaget "Stackars, stackars Söderhamn" i TV4.

Det blev ett ovanligt personligt reportage om skilda världar: ett försök att djupare förklara varifrån missnöjet kommer, att gå längre än att bara fördöma dem som röstat på fel parti.

Följ med till industriruinernas, älgjaktens och somaliernas Söderhamn.

Kalla fakta, 21 november 2010, kl 19.20: "Stackars, stackars Söderhamn"

BILDEN: Omar Ali Omar, ordförande i somaliska folkets förening i Söderhamn, visar oss miljonprogramsområdet i norra Söderhamn där de flesta asylsökande koncentrerats. Foto: Abdirahman Dirie Nur

Reclaim the folkdräkt!

Politikens parior kramar ihjäl allt de rör vid, tycks det. I den sekund Jimmie Åkesson syntes anlända till riksdagen i Blekinges landskapsdräkt, kastade sig den stockholmska kultureliten över sina tangentbord för att avkunna domen.

"Tror att folkdräkten fick sin dödsstöt idag", twittrade Fokus chefredaktör Martin Ahlqvist. Raskt rasslade kommentarerna in. Någon skrev att vi idag fått ett nytt hatbrott: hets mot folkdräkt.

Numera sätter det skräck i alla kultursektorer som Jimmie & Co kommer i närheten av och säger sig uppskatta. På Aftonbladets debattsida betackade sig häromdagen Hembygdsrörelsen för den kärlek Sd visat dem.

Folkdräkten då? Ja, den överlevde Bert Karlsson, som - om jag minns rätt - fick roliga rubriker när han kom i knätofs till en Nobelfest. Den ska överleva detta också.

Ingen ska snegla snett på oss som med stolthet bär vår bys sockendräkt i högtidliga sammanhang. Att fnysa åt folkdräkten är ett korkat, högfärdigt uttryck för storstadsintellektuell överlägsenhet.

Intolerans är opassande hos glesbygdens missnöjda, men också hos den stockholmska kultureliten. Spotta inte på godhjärtade människor som gillar dansband, motorsport och knätofsar, bara för att Sd:s anhängare gillar samma sak.

Så, för att ordentligt bita ifrån. Stöd motkampanjen: reclaim the folkdräkt!

Fotnot 1: För övrigt kan Jimmie Åkesson tacka utländska influenser för sin dräkts speciella karaktär. Särskilt i Blekinge påverkades dräkterna i både material och färg av handeln med sjöfolk längs kusten i slutet av 1700- och början av 1800-talet, enligt blekingehemslojd.se.

Fotnot 2: Den fyndiga kampanjsloganen "reclaim the folkdräkt", som jag sedan sett spridas över nätet, twittrade Lina A Nyberg (@linaanyberg) till mig.

Martin Ljung - en del av barndomen

Martin Ljung blev 93 år. Och jag kan inte vara den enda i min generation som känner nostalgisk sorg. Tror inte jag var den enda talskivenörden som i tonåren kunde varenda replik i hans Glaset-i-örat-monologer utantill: klassiker som naggats en del av tidens tand, men på sin tid blev landsplågor på grund av Martin Ljungs unika sätt att framföra dem. En stor komiker har gått ur tiden.

Hittar Byfånen på Youtube, men inte den jag nu mest tänker på, "En ansökan om att få finnas" den smarta existensialistiska sketchen där Martin Ljung försöker ge Tage Danielsson svar på frågan varför just han ska få finnas kvar här på jorden.

Och på tal om döden, så har det inte funnits någon svensk komiker som framfört en så skratt-tät scenrutin om det som Martin Ljung. Ett grundskämt från Knäppupprevyn Funny Boy 1958 varierades till mästerskap i Hasse & Tages manusverkstad - och blev genial humor när Martin Ljung fick visa prov på sin förmåga att variera röst och betoning.

Årets berättare är Katarina Gunnarsson

På fredag är det 1 oktober. Då ska nomineringarna till Stora Journalistpriset vara inne. Och jag har just skickat in min nominering till vad jag anser vara årets mest givna pris. Priset för Årets Berättare hör hemma hos radions slitvarg Katarina Gunnarsson. Vi jobbade ihop för några år sedan och jag undrar om jag någon gång träffat någon journalist som kan mäta sig med henne i entusiasm och energisk förmåga att hitta människors berättelser.

Säkert finns det fler som vill bidra till att övertyga juryn. Fyll i nomineringsformuläret, länka till den här SR-sidan, skriv en egen kort motivering och tryck på "skicka". Det tar några minuter, och det kan det vara värt att uppmuntra kvalitetsjournalistik och gott yrkeshantverk. Här är min motivering:

Katarina Gunnarsson gör reportagen ingen annan gör. Hon är en unik reporter som ger sig ut, utanför redaktionen, och söker svaren på sådant som andra sitter i studion och fördömer eller förundras över. Med outtröttlig energi, uppriktig nyfikenhet och en oöverträffad kapacitet till aktivt lyssnande bär hon hem berättelserna om ett Sverige i förändring.

Reportage kommer från franskan och betyder "bära tillbaka", ingen fyller ordet med innebörd bättre än Katarina Gunnarsson. I många år har hon producerat radioreportage om samhället och dess människor som alla blivit angelägna samtidsdokument – i år har hon kryddat Sveriges Radios starka valbevakning med skildringar av de två blockens ledare, som går bortom det som berättas av andra. När andra sitter i studiosoffor och beskriver chocken över Sverigedemokraternas framgångar i valet, hittar hon den självklara storyn genom att åka till Söderhamn, där bakgrunden till partiets framgångar både kan förklara, förarga och sätta fokus där det hör hemma. Katarina Gunnarsson är Årets Berättare.

• Reportagen om Reinfeldt och Sahlin, liksom det om Söderhamn finns samlade här.
• Direktlänk till "I Mona Sahlins fotspår"
• Direktlänk till "I Reinfeldts fotspår"

Ps. För övrigt borde TV4s valbevakning nomineras i kategorin Årets Förnyare, med tanke på hur framgångsrika man varit att nå den yngre delen av publiken. ds

Opinioner och odds

Igår höll TV4 en partiledardebatt, som jag följde i kontrollrummet. Utanför skränade Alliansens ungdomsförbundare "segern är vår, vi har vunnit, segern är vår". Peter Jihde gjorde inhärdiga försök i programmet, men lite knepigt är det att höja stämningen inför en match där utgången tycks så given på förhand. För hur det ska gå, det vet vi. Eller?

Ingen valrörelse har blivit så opinionsmätt som denna. Och den som vill förutspå valresultat kan följa trenderna här. Att Alliansen tar hem segern är lika givet som att Sverige ska sopa banan med San Marino i fotboll - eller Vitryssland i ishockey.

Jihde och andra sportreportrar lär sig bygga spänning även inför de mest förutsägbara matcher. De påminner om den där gången då en morgontrött Tommy Salo nickade in pucken i eget mål i kvartsfinalens slutminuter vid OS i Salt Lake City 2002 - och de lyfter fram faktorer som talar för att det oväntade faktiskt kan hända.

Och det går att ta på sig denna sportdramturgihatt inför söndagens riksdagsval. Jokerfaktorn finns hos Sverigedemokraterna - och något av de borgerliga mittenpartierna.

Mätningarna visar att Sverigedemokraterna tar sig in i riksdagen med god marginal - med klar risk för ett besvärligt parlamentariskt läge.

I eftervalsdiskussionerna kommer SR, SVT och TV4 att få förklara varför ett parti som samtliga opinionsinstitut bedömer tar sig in riksdagen, inte är med i utfrågningar och debatter. Då blir det att motivera urvalet med utgångspunkten "att utkräva ansvar för den gångna mandatperioden". Men att det är osäkert om SD tar sig över 4-procentsspärren har också anförts som argument.

På hur stort allvar ska man då ta de mätningar som tyder på att de kommer in i riksdagen? Tja, man ska inte utesluta att det kan uppstå en överraskning på valnatten. Sd liknar inte de andra partierna och det kan finnas systematiska mätfel, med tanke på att det är så stigmatiserat att säga sig sympatisera med partiet.


Och här kommer thrillerelementet in. Kan det finnas ett systematiskt mätfel i opinionsmätningarna som kan ge de rödgröna segern? Ja, faktiskt.

Den största mätningen som gjorts inför valet, gjordes i maj av SCB. Och skulle det faktiska utfallet av den bli valresultat, skulle både Centern och Kristdemokraterna åka ur riksdagen.

Opinionsinstitutens siffror avspeglar inte exakt hur folk har svarat, utan viktas utifrån hur de tillfrågade röstat i tidigare val. SCB redovisar inte de exakta siffrorna, men rådatan i den stora mätningen ska ha givit C 3,9 och Kd 3,6 procent, vilket "viktades" till 4,6 respektive 4,5 procent i det officiella resultatet. Det florerar olika uppgifter om de oviktade siffrorna. Och exakt hur viktningen görs är inte lätt att begripa, men det tillämpas av opinionsinstituten. Siffrona justeras i efterhand på olika sätt, vilket kritiserades av tunga statsvetare inför förra valet.

Ett parti som bedriver valrörelse utanför den etablerade mediearenan kan också överraska med att dra till sig proteströster som i det svenska EU-valet 2004 då Junilistan blev tredje största parti med med 14,5 procent av rösterna. Då hamnade opinionsmätarna åt skogen fel. För Junilistan låg de i snitt tio procentenheter (!) fel jämfört med valresultatet.

En av de få som förutspådde Junilistans framgång 2004 var statsvetaren Lennart Ehlinger. Han jobbar med politisk oddssättning för spelbolaget Unibet.

Ehlinger hävdar att spelbolagens odds kan ge bättre prognoser än opinionsmätningarna.
- Oddsen tar hänsyn till fler faktorer än opinionsmätningar. Trender, aktuella händelser och historiska faktorer påverkar oddssättningen, säger Ehlinger.

Unibet tror att Sd kommer in i riksdagen. Satsar man på det, får man knappt pengarna tillbaka idag. Jag kollade också oddsen hos Ladbrokes och hittade ännu mera intressanta siffror. Ladbrokes ger idag 16 gånger pengarna på att Sd får under 4 procent. Ladbrokes oddssättare anser t.o.m det som mer troligt att Kd får under 4 procent, än att Sd får det. Den som tror att Sd får över 7 procent får bara 2,3 gånger pengarna från Ladbrokes.

Blir det som Ladbrokes tror, så kan det bli en situation för Reinfeldt på måndag som liknar den som Carl Bildt hade att hantera när han 1991 bildade regering, med stöd av Bert Karlssons populistiska parti Ny demokrati.

Ett "thrillerscenario", modell Sverige-Vitryssland, det inte pratats så mycket om, men som Ladbrokes oddssiffror leder tankarna till, är en oväntat stor framgång från Sd, kombinerat med att C eller Kd ramlar ner strax under 4 procent. Det är osannolikt, men inte otänkbart. I ett sådant läge skulle de rödgröna kunna bli större än de kvarvarande allianspartierna - med Jimmie Åkesson som en maktfaktor i mitten.

Vem bildar då regering? Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt?

Alldeles givet är det inte.

Läs mer:

• Jesper Strömbäck:”Opinionsmätningar och mediernas sju dödssynder”
• Resumé om Expressens Novus-groda: Opinionsfiskot
• Demokratirådets rapport 2008: Medierna - Folkets röst? / Ladda ner rapporten