Årets berättare är Katarina Gunnarsson

På fredag är det 1 oktober. Då ska nomineringarna till Stora Journalistpriset vara inne. Och jag har just skickat in min nominering till vad jag anser vara årets mest givna pris. Priset för Årets Berättare hör hemma hos radions slitvarg Katarina Gunnarsson. Vi jobbade ihop för några år sedan och jag undrar om jag någon gång träffat någon journalist som kan mäta sig med henne i entusiasm och energisk förmåga att hitta människors berättelser.

Säkert finns det fler som vill bidra till att övertyga juryn. Fyll i nomineringsformuläret, länka till den här SR-sidan, skriv en egen kort motivering och tryck på "skicka". Det tar några minuter, och det kan det vara värt att uppmuntra kvalitetsjournalistik och gott yrkeshantverk. Här är min motivering:

Katarina Gunnarsson gör reportagen ingen annan gör. Hon är en unik reporter som ger sig ut, utanför redaktionen, och söker svaren på sådant som andra sitter i studion och fördömer eller förundras över. Med outtröttlig energi, uppriktig nyfikenhet och en oöverträffad kapacitet till aktivt lyssnande bär hon hem berättelserna om ett Sverige i förändring.

Reportage kommer från franskan och betyder "bära tillbaka", ingen fyller ordet med innebörd bättre än Katarina Gunnarsson. I många år har hon producerat radioreportage om samhället och dess människor som alla blivit angelägna samtidsdokument – i år har hon kryddat Sveriges Radios starka valbevakning med skildringar av de två blockens ledare, som går bortom det som berättas av andra. När andra sitter i studiosoffor och beskriver chocken över Sverigedemokraternas framgångar i valet, hittar hon den självklara storyn genom att åka till Söderhamn, där bakgrunden till partiets framgångar både kan förklara, förarga och sätta fokus där det hör hemma. Katarina Gunnarsson är Årets Berättare.

• Reportagen om Reinfeldt och Sahlin, liksom det om Söderhamn finns samlade här.
• Direktlänk till "I Mona Sahlins fotspår"
• Direktlänk till "I Reinfeldts fotspår"

Ps. För övrigt borde TV4s valbevakning nomineras i kategorin Årets Förnyare, med tanke på hur framgångsrika man varit att nå den yngre delen av publiken. ds

Ord är viktiga: "Regera med - eller med stöd av - Sverigedemokraterna?"

I Studio Etts telefonväkteri i fredags (ca 7 min in 17-sändningen) gav Fredrik Reinfeldt ett tydligt exempel på hur politiker medvetet väljer otydlighet. Programledarna gav samtidigt ett exempel på problemet med att inte följa upp och förtydliga lyssnarnas frågor.

"Kan ni tänka er att regera med Sverigedemokraterna?", undrade en lyssnare.

"Jag kan inte tänka mig att regera med Sverigedemokraterna", sa Reinfeldt och betonade att det var "ett rakt svar".

Reinfeldts svar var allt annat än rakt. Att SD ska ingå i regeringen har det aldrig varit tal om. Den känsliga frågan är om Reinfeldt kan tänka sig att regera "med stöd av SD", det vill säga att alliansen bildar en regering som är beroende av SD för att få igenom sin politik i riksdagen. Och den behövde han aldrig svara på.

Där hade han sannolikt inte kunnat ge lika klara besked. Kanske var det därför han medvetet valde att glida undan den frågan. Han fick heller inte någon förtydligande följdfråga. Och det lär reportrar sitta och svära över när de efter nästa val går tillbaka till inspelningen från telefonväkteriet för att höra vad Reinfeldt egentligen lovade.

Har man bevakat politik ett tag, lär man sig att lyssna efter de exakta formuleringarna redan när vallöftena ges. Och om dagens opinionssiffror blir valresultat kommer det att finnas anledning att gå tillbaka till vad Reinfeldt sagt till väljarna. Ska det tolkas så som de flesta hörde det, eller så som han i efterhand kan hävda att han menade?