lördag 28 juli 2012

Dala Demokraten om Problempartiet

Boken Problempartiet (Simo) fortsätter att få uppmärksamhet här och var. Häromdagen intervjuades jag om boken av Dala Demokratens kulturredaktör Ivar Andersen, som noterar att mediernas särbehandling av SD - avsedd att inte underblåsa främlingsfientliga tendenser - paradoxalt nog riskerar att gynna partiet.

Intervjun blev nästan en helsida i DD - och då avstod skribenten ändå från att lokalvinkla den på vad jag sa om SD:s stöd i arbetarstaden Borlänge eller att jag för tillfället befinner mig i en stuga inom tidningens spridningsområde.

Artikeln i Dala Demokraten har jag ännu inte hittat på tidningens hemsida.


Här är andra som refererat och kommenterat:






Thomas Mattsson, Expressen: "Med SD och ND i Almedalen"

Örnsköldsviks Allehanda: "Låt Jimmie Åkesson få som han vill"




Ristningar, Ola Theander: "Studie av Björn Häger"

Hanna-Karin Grensman: "Gott och blandat från Almedalen" 

Några fler:

Skånska Dagbladet, Stefan Bergmark: "SD tillhör makteliten"

Dala Demokraten (26 juli 2012, ej på nätet): "SD vållar media huvudbry"





Hela Hälsingland (Söderhamns Kuriren, Ljusnan, HT): "Vardagspolitik med Sverigedemokraterna"

Sydsvenskan; Heidi Avellan: "Rosor, ruiner och rosé"

Aftonbladet Kultur, Åsa Linderborg: "Svenskar öppna för fler flyktingar"

Saken diskuteras även på en del andra sidor som jag avstår att länka till.

Boken Problempartiet köper du till exempel här:



Adlibris (billigast när jag nyss kollade)

onsdag 25 juli 2012

"Har du varit i norra Grekland?"

I boken Intervjuteknik (Liber, 2007) ägnar jag hela första kapitlet åt konsten att intervjua Carl Bildt.  Och nu finns den klassiska intervjun från 1990, som jag inleder kapitlet med, att se i Öppna arkivet på SVT Play.



För mig som utbildare i intervjuteknik är Carl Bildt en stor tillgång. Bildts förmåga att vända minsta misstag hos intervjuaren till egen fördel blir utmärkt pedagogik i ett bokkapitel som ger tips om att intervjua slingriga makthavare. Ingen kan mäta sig med Carl Bildt i att göra slarvsylta av journalister som ställt obekväma frågor. Och det där exemplet från SVT den 6 november 1990 innehåller allt.

I den direktsända intervjun, där Lars Adaktusson bland annat går i gräl med Carl Bildt om kvaliteten på bilarna i norra Grekland, finns många godbitar för dem som intresserar sig för intervjutekniska problem, retoriska sidor av makthavararrogans och skjutjärnsjournalistikens historiska utveckling.

Lars Adaktusson sa till omgivningen (halva Expressens redaktion, SVT:s VD Eva Hamilton, Erik Blix och några till) när vi sågs på Donners Brunn i Almedalen i somras:

"Det här är Björn Häger som blivit rik på och åka runt och analysera en dålig intervju jag en gång gjorde med Carl Bildt!"

Jag dementerade att ha blivit rik och sa sedan, som jag gör vid de där analyserna, att jag valt den som exempel då jag anser att Lars Adaktusson är en av landets skickligaste intervjuare, generös nog att bjuda på sig själv, och att det därför är särskilt intressant som exempel.

Adaktusson sa hursomhelst själv på ett seminarium en gång för länge sedan:

"Vi fick mycket kritik för den där intervjun. Med all rätt."

Och när tidningen Fokus skrev om journalisters bekymmer att intervjua Carl Bildt blev rubriken:  "Som att brottas med Karelin"



lördag 14 juli 2012

Wordfeud adjö!


– Jag är spelmissbrukare, sa Maria Wetterstrand när vi häromdagen satt och småpratade innan vi skulle ta emot lyssnarsamtal i P4-programmet Karlavagnen. Hur då? undrade jag och hon sa sig ha alltför lätt att fastna i datorspel. En gång bråkade hon med riksdagens it-avdelning för att få bort en särdeles spelmissbruksframkallande patiens från sin ledamotsdator.

Nu har jag ställt samma diagnos på mig själv och vill här varna för det som en kollega, i all välmening, drog in mig i.

Se upp med wordfeud.se
Hon tipsade om ett seriespel på wordfeud.se där man tävlar mot ett tiotal andra under någon vecka och sedan avancerar eller blir nerflyttad till nya matcher. Det passar säkert vissa. Men kan bli knepigt om man tänker lite långsamt, är tävlingsmänniska och samtidigt försöker ha ett liv.

Nu skriver mina motspelare arga meddelanden till mig om att jag inte lägger mina ord tillräckligt fort. Ska jag missköta jobb, fritid och familj bara för att inte uppleva skammen att missa att få ut y-et, x-et eller j-et på dubbelkopplad trippelruta? Nej, Wordfeud, du har tidvis varit en fin kärlek, men alltför starkt har du frestat de svagaste sidorna hos tävlingsmänniskan i mig. Så nu har jag fattat mitt beslut.

Adjö, Wordfeud. Det är inte dig det är fel på, det är mig. Ledsen att behöva säga det så här, men idag trycker jag Resign på alla matcher och lägger Wordfeud till listan av avslutade missbruk.

Och Maria, jag förstår dig. Jag fick också avinstallera den där patiensen från datorn. 

tisdag 3 juli 2012

Problempartiet - en bok om mediernas syn på Sverigedemokraterna

Lokalen var helt full när jag i söndags presenterade den nya boken Problempartiet - mediernas villrådighet kring SD inför valet 2010 på ett seminareium i TU:s och Sim(o):s regi i Almedalen. I panelen deltog Lena Mellin från Aftonbladet, Kersti Forsberg från City Skåne och Björn Söder från SD.

Intresset för ämnet verkade stort. I debatten blev det också lite hetsigt, särskilt när Björn Söder pressades på partiets ansvar för dess obehagliga svans av sympatisörer som hotar och hatar på ibland riktigt grova sätt i kommentarsfält och mejl.

Själv hoppas jag att boken ska väcka diskussion kring den svåra frågan hur SD ska bevakas i medierna. Rubriken på seminariet var "Får SD en rättvis bevakning?" Svaret beror förstås på vad man menar med rättvis. I boken har jag intervjuat 26 chefer och reportrar på de stora medierna i Stockholm och i Skåne, och utifrån intervjuerna blir svaret nej. Men det kan vara i sin ordning, beroende på hur man ser på sitt journalsitiska uppdrag. Där går åsikterna isär.

Jag hoppas ha dragit igång en fruktbar diskussion i en svår och känslig fråga. Tanken med boken är också att den ska kunna användas i diskussioner om medieetik och journalistikens demokratiska uppdrag, till exempel på journalistutbildningar.

Flera har redan refererat och kommenterat:

Medievärlden: "Får SD en rättvis behandling i media?"

Aftonbladet: "Upprörd debatt om SD-rapportering"

SvD: "Granskning slår fast att SD har särbehandlats"

Journalisten: "SD behandlas orättvist i medierna"

Thomas Mattsson, Expressen: "Med SD och ND i Almedalen"

Örnsköldsviks Allehanda: "Låt Jimmie Åkesson få som han vill"

LT: "Björn Söder är ingen seriös partisekreterare"

Utkiksbloggen: "Häger och Söder om (SD), båda har rätt"

Epochtimes: "Sverigedemokraterna ett problem medierna"

Några fler:

Skånska Dagbladet, Stefan Bergmark: "SD tillhör makteliten"

Dala Demokraten (26 juli 2012, ej på nätet): "SD vållar media huvudbry"

Norrbottens Kuriren: "Viktigt att den inte blandas ihop med våra produkter"

The Local: "The Sweden Democrats a 'normal' political party?"

UNT, Gunvor Hildén: Medierna och SD-lösningen - Kultur Litteratur - UNT.se

Barometern: "Problemparti byter stil"

Hela Hälsingland (Söderhamns Kuriren, Ljusnan, HT): "Vardagspolitik med Sverigedemokraterna"

Sydsvenskan; Heidi Avellan: "Rosor, ruiner och rosé"

Aftonbladet Kultur, Åsa Linderborg: "Svenskar öppna för fler flyktingar"

Saken diskuteras även på en del andra sidor som jag avstår att länka till.

Boken Problempartiet köper du till exempel här:

Stiftelsen Institutet för Mediestudier, Sim(o)

Bokus

Adlibris (billigast när jag nyss kollade)








Bloggintresserade