Martin Ljung blev 93 år. Och jag kan inte vara den enda i min generation som känner nostalgisk sorg. Tror inte jag var den enda talskivenörden som i tonåren kunde varenda replik i hans Glaset-i-örat-monologer utantill: klassiker som naggats en del av tidens tand, men på sin tid blev landsplågor på grund av Martin Ljungs unika sätt att framföra dem. En stor komiker har gått ur tiden.
Hittar Byfånen på Youtube, men inte den jag nu mest tänker på, "En ansökan om att få finnas" den smarta existensialistiska sketchen där Martin Ljung försöker ge Tage Danielsson svar på frågan varför just han ska få finnas kvar här på jorden.
Och på tal om döden, så har det inte funnits någon svensk komiker som framfört en så skratt-tät scenrutin om det som Martin Ljung. Ett grundskämt från Knäppupprevyn Funny Boy 1958 varierades till mästerskap i Hasse & Tages manusverkstad - och blev genial humor när Martin Ljung fick visa prov på sin förmåga att variera röst och betoning.
lördag 2 oktober 2010
Martin Ljung - en del av barndomen
Etiketter:
Glaset i örat,
Martin Ljung,
Tage Danielsson,
tonårsnostalgi
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar