Den 14 februari 2021 är det 30 år sedan det skrevs intervjuhistoria. Ingen politiker har suttit så svarslös som Ny demokratis Bert Karlsson gjorde i Magasinet den 14 februari 1991, varken före eller efter. Intervjun har både analys- och underhållningsvärde.
Jag har emellanåt tagit upp den i undervisning i intervjuteknik. När jag ser om den, nu 30 år efter att den sändes, fastnar jag i att studera Bert Karlssons kroppsspråk, som i sig bjuder sin egen berättelse.
I februari 1991 har Ny demokrati precis bildats och en opinionsundersökning, från ett okänt undersökningsföretag, har påståtts visa att de har stöd av nästan 12 procent av väljarna. Bert vet att undersökningen är fejkad, men det har ännu inte avslöjats.
Olle Stenholm börjar med att fråga om undersökningen. Notera minspelet (ca 1 min in i programmet) när Stenholm ställer första följdfrågan och Bert inser att han fallit i fällan.
Ett tio minuter långt inslag följer om det nybildade partiet. Sedan fortsätter intervjun. Ny demokrati vill sänka skatterna med 150 miljarder och Olle Stenholm frågar var i statens finanser man tänkt hitta de pengarna. Bert Karlsson vet inte det. Han är partiledare, men vet inte riktigt vad som står i partiprogrammet. Han stammar, flackar med blicken och vill helst bara fly.
– Har du en känsla av att 150 miljarder är mycket pengar? säger Stenholm. Bert håller med om att det är mycket pengar.
– Kan du ge något besked om var den stora klumpen av de här 150 miljarderna ska tas? frågar till slut Stenholm.
Det kan inte Bert.
– Plötsligt begär alla att vi ska veta precis allting, försvarar han sig.
Problemet är inte det. Problemet är att Bert inte verkar veta någonting. Han är lika renons på svar när Stenholm frågar om annat, som neutralitetspolitik och bistånd. När det är ungefär en minut kvar kastar Stenholm in några frågor om varför Ny demokrat lagt fram så många förslag som specifikt gynnar Berts egen affärsverksamhet och sedan är programmet slut.
Intervjun har blivit en klassiker och fått sin egen plats i historieböckerna. Bert Karlsson gick ut i radions Efter tre dagen därpå och avgick som partiledare. Intervjun var en "beställd avrättning" hävdade Bert och lanserade en konspirationsteori om att alltihop var iscensatt av "etablissemanget" som velat krossa honom och hans företag.
Kanske mest intressant så här långt efteråt är att det etablerats som sanning att tittarna tyckte så synd om Bert Karlsson att han vann deras sympatier. Den bilden har ffa Bert själv odlat och spridit. Men jag tvivlar. Mig veterligen är detta aldrig undersökt och verifierat. Intervjun ÄR en katastrof för Bert Karlsson. Få tittare kan ha tänkt att den där killen han verkar ha koll på läget, honom verkar det smart att rösta på. Men, man vet ju aldrig.
Länk till programmet, SVT Öppet arkiv (på SVT Play):
Läk till programmet på oppetarkiv.se:
Länk till ett reportage Medierna i P1 gjorde 2014 om den klassiska intervjun:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar