Reporter - en grundbok i journalistik - tredje upplagan kommer 24 augusti 2020

Det tar tid att uppdatera en 584-sidig grundbok i journalistik. Men nu är den tredje, grundligt uppdaterade upplagan av Reporter - en grundbok i journalistik under tryckning och ska finnas där böcker finns från den 24 augusti 2020. Som tidigare är förlaget Studentlitteratur och den nya upplagan ska gå att beställa via Bokus och Adlibris inom kort. Boken används så vitt jag vet på landets alla journalistutbildningar. 

Notera att 2020-upplagan har grått omslag, för att skilja den från andraupplagan från 2014 som var blå.

Omarbetningar och uppdatering till den förra upplagan, den andra, gjordes 2014 och boken kom ut 2009. Och det säger något om mediebranschen hur mycket som har förändrats sedan bokens första upplaga för drygt tio år sedan. Bara för att ge ett exempel: för fem år sedan gick det att prata om nyhetsvärdering utifrån kvällstidningarnas löpsedlar ...

Så här lyder baksidestexten till Reporter - en grundbok i journalistik, tredje upplagan som alltså utkommer på Studentlitteratur augusti 2020:

Reporter är den första heltäckande boken om praktisk journalistik. Här beskrivs journalistyrkets alla delar, som att skriva nyhetstexter, att gräva fram fakta med stöd av offentlighetsprincipen och att intervjua. Vidare beskrivs hur man gör reportage i radio och tv, skriver för webben, mobilen och sociala medier samt förhåller sig till lagar och etiska principer. Med tydliga exempel beskrivs nyhets­ värdering, vardagen på en redaktion och hur medielandskapets digitalisering påverkar journalistrollen. 

Reporter vänder sig till studenter på journalistutbildningar men är samtidigt utformad som praktisk handbok för verksamma journalister, med lathundar om offentlighetsprincipen, skrivregler och förteckning över användbara faktakällor. Denna tredje upplaga har omarbetats och uppdaterats bland annat utifrånde förändringar som skett på medieområdet och vad gäller faktakällor, lagar och regler. 

Bildt blir bok

Carl Bildt, så som han presenteras i bild på regeringens hemsida.

Så kan jag berätta officiellt vad jag ska ägna större delen av 2014 åt: att skriva en bok om Carl Bildt. Under hösten har jag läst in mig i ämnet. Under våren kommer jag att göra intervjuer och fördjupad research. Boken är planerad för utgivning 2015.

Då jag fortfarande bara är i inläsningsfasen hade jag tänkt vänta några dagar till med att informera Carl Bildt själv om projektet. Men sedan en journalistkollega, som inte bemödat sig att fråga mig om saken, i förra veckan gjort nyhet på nätet av att jag "forskar om Carl Bildts kärleksliv på Balkan, för en kommande biografi", blev det liksom tvunget att ringa Carl Bildts pressekreterare Erik Zsiga och förklara vad jag håller på med.

Författarskap handlar, inser jag, till icke oväsentlig del om krishantering. Jag skriver inte en bok om Carl Bildts kärleksliv. Och det tror jag varken förlaget eller läsarna vill ha.

Lite nervösa kan jag tänka mig att de är på mitt förlag, Norstedts, som inte bara gett ut Carl Bildts egna böcker, utan också nyligen fått dra tillbaka hela förstaupplagan på ett liknande projekt, en journalistisk biografi på en känd man med stor retorisk självkänsla, som inte direkt räds att göra slarvsylta av kritiker som inte har ordentligt på fötterna.

Har sett i kommentarer på nätet kring Paul Frigyes Guillou-debacle, att det väl bara finns en person man kan skriva om som är läskigare i det avseendet, och det måste vara Carl Bildt.

Vi får väl se. Jag kan redan drömma mardrömmar om i att sitta en någon tevesoffa om drygt ett år och få höra vad jag slarvat med och inte kollat. Eller som Carl Bildt sa när några unga reportrar på Aftonbladet försökte ställa honom till svars för hemliga kontakter med USA:
– Att granska Carl Bildt är ingenting för nybörjare.

Stockholm, 2014-01-22

Intervju om projektet i Journalisten #1/2014: "Bildt klarar sig ur det mesta"

Fotnot:

I början av 1990-talet, på den dåvarande borgerliga regeringens tid, var jag inrikesreporter på Ekot. Sedan dess har jag samlat material om Carl Bildt, som då var statsminister, eventuellt för en bok. Han är en person som funnits i politikens centrum sedan 1970-talet. Berättelsen om Bildt är berättelsen om Sveriges moderna politiska historia, och den är rik på färgstarka detaljer, händelser och situationer.

Mina egna minnen är blandade. I valrörelsen 1991 var vi en skara journalister som åkte båt med Carl Bildt på Mälaren. Och det är ett av mina pinsammaste minnen från åren av politisk bevakning, när han skulle inleda valturnén med en storstilat strandhugg i Strängnäs, där tusentals jublande moderater stod på kajen och väntade, och jag halkade till och tappade alla mina papper i sjön, vilket ledde till en dramatisk bärgningsoperation som drog bort allt fokus från Bildts landstigning. Bildt glömde inte detta, utan återkom under resten av resan till det i form av dåliga ordvitsar, om när "Ekot tappade koncepterna" eller "tvättade sina manus".

Carl Bildt har därefter varit med mig inom området intervjuteknik, där jag skrivit och undervisat. I min bok Intervjuteknik (Liber, 2001/2007) handlar ett helt kapitel om konsten att intervjua Carl Bildt. Han är särskilt tacksam att använda som exempel i föreläsningar. Minsta misstag du gör som journalist när du intervjuar Carl Bildt tenderar han att nyttja till sin fördel, vilket gör dessa intervjuer till utmärka, pedagogiska illustrationer vid kurser och föreläsningar.

Pressekreteraren Erik Zsiga berättade att han och Carl Bildt faktiskt pratat om att anmäla sig till någon av mina föreläsningar i konsten att intervjua Carl Bildt.  Mitt besked är förstås att de är mycket välkomna. Fojo har kastat ut en stående fråga till Carl Bildt, om att han och jag skulle göra en kurs med rubriken: "Konsten att intervjua Carl Bildt. Med Carl Bildt." Tror att han inte helt förkastat idén. Och ärligt talat, tror jag att en sådan sak skulle roa honom, om han nu skulle ha tid att klämma in den bland de 230 resdagar han har om året.

Bot mot skrivkramp

I morgon ska jag ha skrivit färdigt ett kapitel i en bok. Och plötsligt inträder Den Stora Skrivkrampen. Inspirationen vill inte infinna sig, ej heller någon tydlig struktur eller bärande idé.

Vad göra, bortsett från att skriva detta inlägg och därmed ytterligare skjuta upp det oundvikliga skrivarbetet?

Kastade ut en fråga på Twitter och Facebook och fick ihop till en lista på medel mot skrivkramp, som jag härmed delar med mig av till omvärlden.

1. @rapportchefen: Låt det krampa. Skriv på bara!
2. @mickep2: Gör en mindmapkarta med pilar och struktur, testa Mind42 om du vill vara digital.
3. @LottaOP: Bota skrivkramp: 1) Våga vara kass. 2) Börja skriv. Mitt i, i slutet, eller i början. Det lossnar efter ett tag. Funkar alltid.

4. @kennedianskt Först skjuter man upp det tills det är helt omöjligt att inte börja. Sen tvingar man sig att skriva 1000 tkn. Då lossnar det!

5. @Bodil Resare: Ta en promenad.
6. @Berit Nygren: Var olydig mot de egna idealen
7. @Gunnel Werner: Skrivkramp beror antingen på att man inte helt behärskar ämnet eller att man inte är road av ämnet. När båda sammanfaller kommer orden inte bara av sig själva, utan också som ett rinnande vatten! ;-)
8. @Rebecca Ancker: Läs Eyvind Johnsson... funkade för mig....
9. @Pär Trehörning: Se en rolig film, eller läs Wilhelm Moberg eller Söderberg, Den allvarsamma leken, typ
10. @Fredrik Ehrling: Gå till en massör.

Min egen metod: leta fram en gammal text och sno friskt från den + skapa struktur genom att dela upp allt du vill säga i tio punkter