Bildt blir bok

Carl Bildt, så som han presenteras i bild på regeringens hemsida.

Så kan jag berätta officiellt vad jag ska ägna större delen av 2014 åt: att skriva en bok om Carl Bildt. Under hösten har jag läst in mig i ämnet. Under våren kommer jag att göra intervjuer och fördjupad research. Boken är planerad för utgivning 2015.

Då jag fortfarande bara är i inläsningsfasen hade jag tänkt vänta några dagar till med att informera Carl Bildt själv om projektet. Men sedan en journalistkollega, som inte bemödat sig att fråga mig om saken, i förra veckan gjort nyhet på nätet av att jag "forskar om Carl Bildts kärleksliv på Balkan, för en kommande biografi", blev det liksom tvunget att ringa Carl Bildts pressekreterare Erik Zsiga och förklara vad jag håller på med.

Författarskap handlar, inser jag, till icke oväsentlig del om krishantering. Jag skriver inte en bok om Carl Bildts kärleksliv. Och det tror jag varken förlaget eller läsarna vill ha.

Lite nervösa kan jag tänka mig att de är på mitt förlag, Norstedts, som inte bara gett ut Carl Bildts egna böcker, utan också nyligen fått dra tillbaka hela förstaupplagan på ett liknande projekt, en journalistisk biografi på en känd man med stor retorisk självkänsla, som inte direkt räds att göra slarvsylta av kritiker som inte har ordentligt på fötterna.

Har sett i kommentarer på nätet kring Paul Frigyes Guillou-debacle, att det väl bara finns en person man kan skriva om som är läskigare i det avseendet, och det måste vara Carl Bildt.

Vi får väl se. Jag kan redan drömma mardrömmar om i att sitta en någon tevesoffa om drygt ett år och få höra vad jag slarvat med och inte kollat. Eller som Carl Bildt sa när några unga reportrar på Aftonbladet försökte ställa honom till svars för hemliga kontakter med USA:
– Att granska Carl Bildt är ingenting för nybörjare.

Stockholm, 2014-01-22

Intervju om projektet i Journalisten #1/2014: "Bildt klarar sig ur det mesta"

Fotnot:

I början av 1990-talet, på den dåvarande borgerliga regeringens tid, var jag inrikesreporter på Ekot. Sedan dess har jag samlat material om Carl Bildt, som då var statsminister, eventuellt för en bok. Han är en person som funnits i politikens centrum sedan 1970-talet. Berättelsen om Bildt är berättelsen om Sveriges moderna politiska historia, och den är rik på färgstarka detaljer, händelser och situationer.

Mina egna minnen är blandade. I valrörelsen 1991 var vi en skara journalister som åkte båt med Carl Bildt på Mälaren. Och det är ett av mina pinsammaste minnen från åren av politisk bevakning, när han skulle inleda valturnén med en storstilat strandhugg i Strängnäs, där tusentals jublande moderater stod på kajen och väntade, och jag halkade till och tappade alla mina papper i sjön, vilket ledde till en dramatisk bärgningsoperation som drog bort allt fokus från Bildts landstigning. Bildt glömde inte detta, utan återkom under resten av resan till det i form av dåliga ordvitsar, om när "Ekot tappade koncepterna" eller "tvättade sina manus".

Carl Bildt har därefter varit med mig inom området intervjuteknik, där jag skrivit och undervisat. I min bok Intervjuteknik (Liber, 2001/2007) handlar ett helt kapitel om konsten att intervjua Carl Bildt. Han är särskilt tacksam att använda som exempel i föreläsningar. Minsta misstag du gör som journalist när du intervjuar Carl Bildt tenderar han att nyttja till sin fördel, vilket gör dessa intervjuer till utmärka, pedagogiska illustrationer vid kurser och föreläsningar.

Pressekreteraren Erik Zsiga berättade att han och Carl Bildt faktiskt pratat om att anmäla sig till någon av mina föreläsningar i konsten att intervjua Carl Bildt.  Mitt besked är förstås att de är mycket välkomna. Fojo har kastat ut en stående fråga till Carl Bildt, om att han och jag skulle göra en kurs med rubriken: "Konsten att intervjua Carl Bildt. Med Carl Bildt." Tror att han inte helt förkastat idén. Och ärligt talat, tror jag att en sådan sak skulle roa honom, om han nu skulle ha tid att klämma in den bland de 230 resdagar han har om året.