Ett fall för folklivsforskarna då barnen fick välja mellan Tomten och Kalle Anka

På julafton råkade vi ut för ett socialt experiment som borde dokumenteras av någon folklivsforskare. Tomten kom för tidigt, mitt i Kalle Anka, just när hackspetten rände runt som värst i djungeln.

Och man kan tro att dagens ungar som kan se på tecknat dygnet runt, skulle välja tomten och alla paketen när julens två höjdpunkter krockar. Men det gjorde i alla fall inte de fyra barn som fanns hos oss. De ville hellre se på Kalle, presenterna fick ligga kvar under granen och tomtens ärende blev kortast möjliga.

I den amerikanska nättidningen Slate berättar Jeremy Stahl med förvåning om det starka grepp Disney haft över de svenska jultraditionerna sedan 1959. Han citerar en svensk expert:

"At 3 o'clock in the afternoon, you can't to do anything else, because Sweden is closed," Lena Kättström Höök, a curator at the Nordic Museum who manages the "Traditions" exhibit, told me. "So even if you don't want to watch it yourself, you can't call anyone else or do anything else, because no one will do it with you."

To Kättström Höök, Sweden's affection for Kalle Anka is tied up with older holiday traditions. "It's the dream of the old peasant village before people moved to towns," she said. "Kalle Anka is almost like gathering around the fire in old times and listening to fairy tales."

Denna jul fick vi en tydlig illustration av styrkan i den samlande lägerelden kah-lay ahn-kah, som Slateskribenten förklarar att det ska uttalas.

Och jag tror faktiskt att den som blev mest ledsen av att konstatera detta var tomten själv.