måndag 26 oktober 2009

Guillou och skrönorna



"Ikväll ska jag vara hemma och titta på Guillou."

Så sa folk faktiskt på 1980-talet. Det var inte Rekordmagazinet de skulle titta på. Namnet var både fånigt och svårt att komma ihåg. Men programledaren kom man ihåg. Och att det alltid hände något i det där teveprogrammet som det snackades om efteråt.

För mig som började min journalistutbildning vid den här tiden, var Jan Guillou en oundviklig förebild. Men journalisthögskolan snålade in på föreläsarna. Och machokvoten blev fylld av Jan Mosander och Göran Skytte, så Guillou fick inte komma och föreläsa. Och vi var upprörda, vill jag minnas.

Då var jag ordförande i studentkåren, så vi löste det genom att bjuda in Guillou till en pubkväll. Dit skulle han komma alldeles gratis, bli bjuden på billigt vin och få berätta om sig själv. Det gjorde han.

Klockan åtta på kvällen började han berätta om IB-affärer och annat. Vi lyssnade hänfört. Timme efter timme. Någon gång framemot elva, räckte det för min del. Då var det fortfarande kvar en grupp studenter som inte kunde lyssna sig mätta på Guillous samlade skrönor.

Och Guillou verkade trivas med det. Han pratade och pratade. Hela natten. Så häftigt måste det ha varit för honom, att han höll igång till klockan åtta på morgonen. Enligt vad som berättades ska det suttit en ihärdigt lyssnade liten skock studenter vid hjältens fötter även i denna gryningstimma.

Vinpuben med Guillou blev sedan en knivig fråga för studentkåren att hantera. Pubgästerna skulle inte ta något betalt. Däremot fick kåren, som då hade hårt ansträngd ekonomi, en fet räkning från Guillou på en bilresa tur-och-retur Malmö, där Guillou jobbade i veckorna. Så gick det till på den tiden att trixa sig fram i högskattesamhället. På ett extraarvode för en föreläsning gick det mesta till skatteverket om man inte kunde göra det skattefritt, genom att få resan hem till familjen betald som tjänsteresa istället.

Jag vill minnas att vi diskuterade om vi skulle medverka i denna skattemässiga omoral. Och jag tror faktiskt att vi aldrig betalade Guillous bilresa till den där pubkvällen.

Fascinerande med Guillou har alltid varit att hans historier är så perfekt förpackade. De har de rätta ingredienserna, ofta med Guillou själv i något slags hjälteroll.

"Ju bättre en historia är, desto mer ska tvivla på att den är sann", säger Thorsten Thurén som är expert på källkritik. Och när jag undervisar i källkritiskt grävande brukar jag säga att alla goda berättare har en sak gemensamt: de har ett fritt förhållande till sanningen.

Den som följt Guillou genom åren, kan konstatera att han inte är något undantag. När han skarvar och fixar till, så passerar det ofta utan vildare protester. Men när någon går till källorna kan sanningen vara en annan.
  • Som det var när Expressens Per Svensson 1995 kollade Guillous påstående att han var elitsimmare i sin ungdom. Svensson gick igenom samtliga årgångar av tidningen Simsport från de aktuella åren, utan att någonstans hitta spår av Jan Guillou.
  • När Ondskan blev film, gjorde Guillou uttalanden som också fick Expressen att gå till källorna och finna att allt inte var som det sades.
  • Och när Jan Guillou i somras kom med sina yrkesmemoarer, var det en annan version av IB-affären än den som Peter Bratt kändes vid.

När det nu kommer fram att Jan Guillou i sin ungdom arbetat för KGB, väcker det intressanta frågor. Saken har onekligen spännande innehåll. Men det märks att Jan Guillou inte har berättat om det särskilt ofta, för när han försöker förklara har berättelsen inte fått den typiska förpackning som de flesta av Guillous historier med tiden fått.

Och lite lurt får man nog tycka att det är att Jan Guillou så länge missat att göra denna goda historia till sin.

fredag 23 oktober 2009

"Alla journaliststudenters bibel"


"Björn Häger har skrivit alla journaliststudenters bibel", är omdömet när AnnaKarin Lith recenserar Reporter en grundbok i journalistik i Medievärlden.

Hon beskriver Reporter med ord som rolig, resonerande och begriplig:

"En självklar lärobok för alla som studerar medier men boken bör även ha sin plats på varje nyhetsdesk."

Jag rodnar förstås. Och för den som är nyfiken, har Norstedts nu lagt ut bokens början på nätet:

Provläs kapitlet om journalistrollen: Häger, B - Reporter

söndag 18 oktober 2009

Tolvtaggare


Att fälla en tolvtaggare, är en sliten metafor i journalistvärlden. På Kalla fakta har vi ägnat avsevärd tid åt att granska Thomas Bodström och hur retoriken stämmer med kontrollerbara fakta - och vi har presenterat resultatet både i Kalla fakta, TV4-nyheterna och i en artikel hos Newsmill.

Med anledning av detta har Expressen idag ett intressant porträtt på Bodström. De kallar honom för teflonmannen. Det som skulle fälla andra, fäller inte Bodström.

Han är en svårfälld tolvtaggare, kan man säga.

Och det kan heller aldrig vara den granskande journalistikens uppgift att fälla folk. Rapporteringen kan inte mätas utifrån om någon avgår eller inte.

Vår granskning har väckt ett ursinne på nätet som i alla fall förvånat mig. Folk är framförallt förbannade på Bodström för att de inte längre känner att de kan lita på vad han säger. Vi har uppenbarligen gett många människor en ny bild av socialdemokraternas framgångsman. Det har tvingat Mona Sahlin att bekänna färg: Bodström är så viktig för partiet att han kan göra lite som han vill. Och det där med att "ta honom i örat" var mest bara snack.

Kanske kan det också ha fått Thomas Bodström - och hans kolleger i politiken - att se att det kan straffa sig i efterhand om man drar en vals för att klara sig ur en knipa.

DET har varit vår avsikt med vår rapportering, inte att fälla någon tolvtaggare.

Tolvtaggarmetaforen fick jag förresten anledning att fundera över när vi i helgen jagade älg. På lördagen gick en ståtlig älgtjur förbi mitt pass, men jag sköt inte. Skottvinkeln var inte tillräckligt bra. Men det ordnade sig. På söndagen kom en annan älgtjur förbi. Och den blev fälld.

Jag fick en grankvist i hatten och en dunk i ryggen från gubbarna i jaktlaget. Men det som de mest erfarna gav mig mest respekt för var inte tvåtaggaren som blev skjuten, utan modet att avstå för att försöka fälla den där älgen dagen före. Ett dåligt skott får många lida för.

Så är det också med journalistmetaforen. Det är god journalistik att avstå från att dra till med något som inte är säkert för att få tolvtaggaren fälld och vinna andra journalisters erkännande.

Thomas Bodström får gärna klamra sig kvar. Vårt jobb som journalister har aldrig varit att fälla honom, utan bara att pröva hans trovärdighet och ge allmänheten en mera sann bild av den. När det är gjort slutar journalistikens uppdrag och där börjar demokratins.

fredag 16 oktober 2009

Ursinne

Oj, hjälp vad det smackade till bland kommentarerna efter vår Newsmill-artikel om Thomas Bodströms bortförklaringar. Artikeln toppar listorna över både mest lästa och mest kommenterade.

Kunde inte föreställa mig hur upprörda människor skulle bli över att se hur Bodström förhåller sig till sanningen. Otäckt dock att se hur nätets grottfolk kan passera alla gränser för att ge uttryck åt sin ilska. Det är baksidan av denna typ av journalistik.

torsdag 15 oktober 2009

En studie i bodströmska bortförklaringar

Nu har vi skrivit en artikel hos Newsmill där vi jämför Thomas Bodströms bortförklaringar med fakta. Med artikeln vill Ann Tiberg och jag visa hur vilseledande det kan bli när en politiker ska hantera ett besvärligt avslöjande.

Fin recension av Reporter, en grundbok i journalistik

Tänk en sådan känsla det är, när man svettats under lång tid med att skriva en bok, att få läsa recensionerna och se att verket fallit i god jord.
I senaste pappersnumret av Medievärlden skriver AnnaKarin Lith, sådana där fantastiska saker om boken man skulle kunna trycka upp på affischer - och som jag här oblygt återger:

"Björn Häger har skrivit alla journaliststudenters bibel."

"Den 458 sidor tjocka boken innehåller allt, verkligen allt, om journalistyrkets olika delar."

"Häger skriver roligt, resonerande och begripligt med tydliga exempel som gör det lätt att lära."
"En självklar lärobok för alla som studerar medier men boken bör även ha sin plats på varje nyhetsdesk. Att sätta i händerna på praktikanter förstås, men här finns också matnyttig hårdfakta som till exempel källor för bevakning av polis, näringsliv och kommunen och kontaktupprigter till myndigheter."
I Journalisten skrev Paul Frigyes också snällt om den. Vill minnas att han använden orden episk, skarp och apokalyptisk.
I Medievärlden tycker även Mikael Marklund till om Reporter. Han skriver:

"För den som inget vet om journalistik men vill lära sig måste detta vara
en guldgruva."

"Även erfarna journalister kan hitta guldkorn här."

Och helt korrekt sammanfattar han att:
"här känns att det finns ett hjärta som bultar för den goda
journalistiken."
Sedan kan jag leva med att Marklund tycker att jag är lite för noggrann och att han känner sig inte så lite mossig när jag skriver:
"Riktigt långt tillbaka fanns det särskilda korrekturläsare på tidningen..."


Häger, B - Reporter - 13023212

Norstedts faktasida om Reporter, en grundbok i journalistik.
Provläs första kapitlet.

Kalla fakta



Äntligen. Efter en tids intensivt faktakollande och redigerande, är höstens grävprojekt ute i luften: Kalla fakta, den 11 okt, i TV4 om riksdagens och i synnerhet Thomas Bodströms frånvaro från voteringarna.

Kalla faktas program om riksdagen går att se via TV4:s hemsida.

Där finns också vår granskning av Thomas Bodström sammanfattad i en artikel.

På Kalla faktas hemsida har vi också lagt ut en ambitiös databas.

I databasen går det att söka på alla ledamöter i riksdagen och se vad de har för sidouppdrag, inkomster och frånvaro.

Bakom programmet och databasen ligger ett klassiskt grävprojekt, där vi haft lyxen att vara två reportrar som jobbat ihop, Ann Tiberg och jag. Vi har också haft hjälp ovärderlig hjälp av Jenny Zettergren, Jennifer Jeres och Susanna Andersson som gjort olika delar av researchen. Lars Falkenström har som redigerare trollat ihop ett snyggt program av vårt material.

Nyheten om Thomas Bodströms frånvaro för advokatjobb, har väckt många reaktioner. Mest är det människor som är upprörda över Bodströms dubbla ersättningar. Men det som varit mest fascinerande att följa i svallvågorna av avslöjandet, är hur Bodström i intervjuer och på sin blogg upprepar märkliga och direkt felaktiga påståenden om vad han gör i riksdagen.

Låt oss återkomma inom kort med en studie i Bodströmsk advokatyr. Vi tror att den kan vara intressant för alla som är intresserade medieretorik, "spin" och gränserna för sant och osant.

lördag 3 oktober 2009

Incipiendum aliquando

Om journalistik blir titeln på denna blogg eftersom det bäst sammanfattar vad den ska handla om. Länge har jag tvekat inför att samla funderingar på detta sätt. Men nu har jag bestämt mig för att under hösten göra ett försök.
De senaste två åren har jag funderat över journalistikens framtid, framförallt i arbetet med Reporter, den grundbok i journalistik jag just gjort färdig. När jag föreläser om intervjuteknik, journalistik och research brukar det det uppstå slutsatser värderfulla att sprida vidare.

Därför ska jag här försöka ge:
  • Tankar och argument kring journalistikens kärna

  • Tips om reporterns arbetsmetoder, som källor, intervjuteknik, etikfrågor och så vidare.

  • Funderingar om aktuella mediefrågor
Och jag börjar med några rader om konsten att börja.

Bredvid mitt skrivbord har jag tejpat upp en kopia av en gammal emblemmålning från sextonhundratalet. Originalet hänger utanför biblioteket på Skoklosters slott. Bilden visar en ung murare som lägger första stenen till något pampigt herresäte och den illustrerar den latinska sentensen "incipiendum aliquando", man måste börja någonstans.

Det kan verka pretentiöst att utgå från något sådant. Men det är något magiskt med den där frasen, incipiendum aliquando. Jag förundras av att den kan bli som ett trollspö för kolleger som fastnat i skrivkramp eller jag-kommer-inte-riktigt-igång-ångest. De tar den till sig, upprepar den för sig själv några gånger och låter sedan fingrarna fladdra iväg över tangentbordet. Vips är den första meningen skriven.

I inledningen till Reporter en grundbok i journalistik tar jag mitt avstamp i frasens innebörd för den som måste få något gjort varje dag: man måste börja någonstans. För journalister är det viktigare att komma igång och skriva något, vad som helst, än att inledningen blir ett mästerverk.

Det är en mörk och stormig natt i Stockholm och nu är bloggandet påbörjat.

Men det lär dröja något innan bloggandet kommer igång på riktigt. Nu väntar några extremt arbetsintesiva dagar i TV4:s tjänst där ett stort projekt ska göras klart.

Förhoppningsvis ska resultatet också låta tala om sig när det publiceras, om en vecka ungefär.

Bloggintresserade