måndag 30 november 2009

Föreläsning om trender i journalistiken

Idag höll jag en lunchföreläsning för folk på TV4. Temat var trender i journalistiken. De senaste tio åren har jag säkert hållit 300 föreläsningar i olika ämnen, på de flesta journalistutbildningar och för i stort sett alla större svenska redaktioner. Ändå var jag urnervös inför att tala för detta viktiga sällskap. Så jag hade förberett mig i flera dagar och gjort en gediget strukturerad powerpoint med över 80 bilder.´

Tänkte att det var viktigt att vara rolig, genomtänkt och stå på stadig vetenskaplig grund.

När jag väl kom dit, var åhörarna så snälla så. Och det såg ut som att de tyckte att det var intressant, det jag sa. Nu hoppas jag bara att jag ska ska få förkunna mitt välstrukturerade budskap även på andra håll.

Hoppas också ganska snart hinna lägga ut huvudpunkterna här.

onsdag 25 november 2009

Trender i journalistiken

Försöker fånga trender i journalistiken. Tipsa gärna!

Här är några som tänkt kring framtiden:


  • Författaren och bloggaren Clay Shirky tänker det otänkbara. Internet medför en revolution på samma sätt som tryckpressen. Många tidningar kommer att dö, men inte nödvändigtivs journalistiken.
  • Anrika The Times tänker slåss för sin överlevnad. Chefredaktören James Harding motiverar i detta välformulerade tal varför tidningen ska börja ta betalt på nätet.
  • Sydsvenskans bloggande, kloka kulturjournalist Andreas Ekström skriver ett intressant kapitel om framtidens journalistik i boken "Framtiden har redan varit här, hejat och passerat".
  • På Journalistfondens 40-årsjubileum föreläste engelske Charlie Beckett, författare till boken Supermedia, om journalistikens framtid. Bl.a. förutspådde han att 50 procent av dagens journalistjobb försvinner de närmaste fem åren.

Är nyfiken på:

  1. Kriget mellan Microsoft och Google. Google satsar på ett konkurrerande operativsystem. Microsoft sägs nu vilja samarbeta med Rubert Murdoch för att få medieföretag av avindexera sig från Google, mot att de får betalt och bättra ranking i Microsofts sökmotor Bing.
  2. Vilka slutsatser man ska dra av senaste Förtroendebarometern, där Sveriges Radio går om Ikea som den institution som har högst förtroende. Förtroendet för den generella kategorin "radio/teve" minskar dock. TV4 tappar tydligt. TV3 befäster sin ännu lägre nivå. Även för kategorin "dagspress" har förtroendesiffrorna rasat.
  3. Hur uppluckringen av upphovsrätten kommer att påverka journalistiken.
  4. Hur objektivitet är på väg att bli ett föråldrat ideal i journalistiken.
  5. Problemen med att alltfler journalister sitter på sina redaktioner och ompackar andras material, medan alltfärre är ute på fältet och bedriver originaljournalistik.
  6. Nya påhitt för att försöka finansiera journalistik, när de gamla modellerna inte räcker till: Smygsponsrade texter och experter, mecenater som betalar grävande som välgörande ändamål, ideellt arbetande skribenter, public service via skattsedeln, EU-betalda tevekanaler för att bevaka EU...
  7. Hur de sociala medierna påverkar - eller borde påverka - de etablerade mediernas politiska bevakning.
  8. Om teven som pryl kommer att vara en historisk parentes.
  9. Hur pressens syn på namnpubliceringar är på väg att förändras.
  10. Om domedagsprofeterna får rätt, dvs att 50 procent av journalistjobben försvinner de närmaste fem åren, eller om vi står inför historiens mest spännande mediala revolution.

Svenska mediebloggar:

Övrigt:

Massmord på journalister i Filippinerna

Ryser när jag läser om händelsen. Minst tolv journalister rapporteras ha blivit mördade på det mest förfärliga sätt av beväpnade män med kopplingar till de styrande i den filippinska provinsen där massakern inträffade.

De slaktades när de följde en grupp människor på väg att registrera en alternativ kandidat till guvernörsvalet. Totalt har 52 kroppar hittats.

Massmordet är ett angrepp på demokrati och yttrandefrihet. Och det visar det höga pris utövandet av jounalistyrket kan ha.

Att händelsen inte fått större uppmärksamhet härhemma i Sverige, illustrerar nyhetsvärderingens mekanismer. Hade det hänt närmare geografiskt och gällt västerländska journalister, hade det blivit helt andra rubriker. Ändå borde det bli både berättat och utrett - och leda till politisk handling.

Enligt organisationen Reportrar utan gränser har nyhetsvärlden aldrig tidigare drabbats av så många dödsfall på en och samma dag. Massakern måste leda till världens fördömanden, oavsett om de som mördats är filippiner eller amerikaner.

Så funkar förtal

Paul Frigyes på Journalisten hur skrivit en pedagogisk krönika om förtal i tryckfrihetsmål, med anledning av det aktuella målet mot Lasse Winkler på tidskriften Svensk Bokhandel. Bra läsning för den som snabbt vill få regelverket förklarat.

söndag 22 november 2009

De skyller på Carl Bildt

Här är en intressant kolumn av SR:s östeuropakorrespondent Maria Persson Löfgren om Carl Bildts roll under bosnienkriget.

De skyller på Carl Bildt

Hon gjorde ett inslag om anklagelser kring Bildts ansvar för massakern i Srebrenica 1995, som Ekot inte sände.

Möjligen var Ekots chefer rädda för sådan kritik som Aftonbladet fick efter Donald Boströms artikel om organstölder. Men det här är ändå något annat.

Ekot har en tendens till räddhågsenhet när det gäller kritik mot högprofilerade svenska politiker. I samband med Kalla faktas avslöjande om Thomas Bodströms riksdagsfrånvaro p.g.a. advokatuppdrag, fanns det också ett inslag gjort av en tung reporter som inte sändes. Vi på Kalla fakta fick aldrig veta varför inslaget stoppades och varför Sveriges Radio dröjde en dag längre än alla andra stora medier med att följa upp nyheten om Bodström, trots att de fick veta den först.

Mediekritik handlar ofta om att klaga på något som har publicerats. Minst lika viktigt kan vara att studera vilka nyheter man inte berättar om, och vaför. Ekots nyhetsvärderingar är inget man kan bortse från, eftersom Sveriges Radio tjänar som rikslikare för vad som anses relevant.

En nyhet är inte en nyhet på riktigt, förrän Ekot haft den. Och med den definitionen har det som Maria Persson Löfgren berättade om i sitt osända inslag, inte hänt. Om man inte läser Kommunalarbetaren, förstås.

torsdag 19 november 2009

"Snälla gör inte något kul"


Att göra roliga, dubbelironiska intervjuer är inte det lättaste, vilket illustreras av hur begåvade komikern Magnus Betnér hanterar detta försök i Sveriges Radio.
Betnér kommenterar själv på sin blogg fenomenet intervjuare som försöker göra något kul när de intervjuar komiker: "Snälla gör inte något kul. Det är mitt jobb."
Foto: Mats Bäcker (bild från: www.magnusbetner.com)

Nyskapande teve


Satte mig att samla stoff till en text om vart journalistiken är på väg, och fastnade för detta. Så surrealistiskt på något vis. Vet inte vad det säger om mediernas framtid, men något säger det säkert.

Länk: Lulu Carter kroppsmålar
Lulu Carters mediefigur är underhållande, fascinerande och bisarr. Vem annars deklarerar i kvällstidningar att hon ska göra lampskärmar av silikonet hon haft i brösten?
(Undrar om nyckelorden i detta inlägg gör att fler hittar hit via Google.)

onsdag 18 november 2009

"Det luktar piss i Nyfors": Klassiskt resmål när Aftonbladet är på safaribesök

Aftonbladet har utövat s.k. safarijournalistik och undersökt hur det är att bo i Sveriges mest arbetslösa stad, Eskilstuna. Tidningens reporter och fotograf har hyrt in sig i en av de tomma lägenheterna i den hårdast drabbade stadsdelen Nyfors.

"Safarijournalistik" är när ett tidningsteam med helsvenska förnamn som Erik och Magnus åker till en mångkulturellt dominerad förort, bor där några veckor och sedan åker hem och skriver artiklar om den misär som de förvånat upptäckt fanns där.

Genren är svår att utöva utan att det blir berättat ur något slags förskräckt medelklassperspektiv. Och den är ingalunda ny. Klassikern är den resa som Ludvig "Lubbe" Nordström gjorde 1938 i det han kallade Lort-Sverige.

I radio - och i bokform - beskrev han med häpnad och harm den smuts och bristande hygien han upptäckt fanns runtom i landet. Och det är ungefär så Aftonbladets artiklar är skivna, även om de utgår från den höga arbetslösheten. Och man undrar om Aftonbladets val av plats är en slump eller en historisk blinkning 71 år bakåt i tiden.

Då, 1938, började Lubbe Nordström sin resa - i just Eskilstuna.

Pisslukten i Nyfors som Aftonbladet skriver om, har jag också själv känt.

För några år sedan skulle vi flytta till Eskilstuna, utan att veta ett skvatt om staden. Och som stockholmare var det lite absurt att ringa till det kommunala bostadsbolaget och fråga om de hade några lediga lägenheter och människan i andra änden sa: "Javisst, hur många vill du ha?"

Vi hade kollat på kartan och kommit fram till att Nyfors såg bra ut, därför att det låg nära stationen, från vilken jag skulle pendla till Stockholm. I Nyfors fanns det en tom lägenhet som vi gjorde upp om att jag skulle åka dit och titta på innan vi skrev kontrakt.

När jag klev av tåget i Eskilstuna och gick upp på den sida rälsen som leder in i Nyfors var det som att förflyttas in i en annan värld, typ södra Bronx. Det var slitet, förfallet och vandaliserat.

Trappuppgången till den aktuella lägenheten var den värsta jag sett - i alla fall i Sverige. Och när fastighetsskötaren från det kommunala bostadsbolaget kom dit, stannade han upp och synade mig från topp till tå. Uppenbarligen hade han inte väntat sig någon i kavaj och nyputsade skor och som var svensk.

Innan jag hann säga något sa han: "Oj, det måste ha skett ett misstag. Du vill inte bo här va?"

"Nej", svarade jag, helt sanningsenligt.

"Nä, du förstår. Här placerar vi vietnameserna och socialfallen. Sådana som du placerar vi på andra sidan järnvägen."

Det är vid sådana tillfällen man som journalist önskar att man hade dold mikrofon. Tydligare än så kan det inte illustreras hur segregationen ser ut i praktiken. Och då är det inte så konstigt att det blir till Nyfors i Eskilstuna Aftonbladet får åka när man ska hitta "arbetslöshetens epicentrum".

Visst är det lovvärt och välskrivet av Aftonbladet. Men riktig spets i formuleringen av problemen lär det inte bli förrän de som har sitt hem i de pissluktande bostadsområdena också är de som skriver om dem.

Läs mer:
Mer om Lubbe Nordströms klassiska radioreportage finns hos SR Minnen.

tisdag 17 november 2009

Forskning om Sverigedemokraterna och medierna i valet 2010

Sverigedemokraternas opinionssiffror skapar bryderi på många redaktioner. Hur ska Sd och liknade partier hanteras? Detta är ämne för den avhandling jag arbetar med. Utifrån Mittuniversitetets forskningsdatabas har jag studerat valrörelsen 2006 och konstaterat att medierna knappt nämnde Sd alls, fastän opinionsmätningarna signalerade en uppgång som skulle leda till ökat inflytande.

Mycket talar för att det blir en annan strategi inför valet 2010 än att försöka tiga ihjäl Sd. Det visar inte minst den stora uppmärksamhet partiet fått efter Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet.

Under våren kommer jag att titta närmare på hur olika medier bestämmer sig för att hantera Sd. Tänker man tiga om dem? Granska dem hårdare? Bevaka dem på samma sätt som andra partier? Hur formulerar man sin policy kring detta?

Hur medierna resonerar, är intressant även på ett högre plan. Det illustrerar hur olika medier ser på neutralitet och objektivitet i nyhetsbevakningen, hur de ser på sitt sociala ansvar och sin roll i den demokratiska processen. Ingår det i mediernas informationsuppgift att konsekvensneutralt berätta om politiska aktörer som ser ut att få inflytande? Eller kan man välja att försöka tiga ihäl partier man vill ta avstånd ifrån?

För att få svar på detta planerar jag bland annat att intervjua reportrar och ansvariga utgivare, både före och efter valet.

Frågor om hur medierna hanterar extrema och populistiska partier kan också relateras till Danmark och Norge, eller de svenska mediernas roll i Ny demokratis snabba uppgång 1991.

Under våren hoppas jag få tillfälle att diskutera dessa frågor med mediefolk och forskare.

Medieutbildarna håller också en särskild kurs, där "nya" frågor kring mediehanteringen av Sd och liknande partier tas upp, även i form av praktiska övningar.

Och det är knappast något det går att bortse från. Att många tar Sd:s siffror på allvar, kan kanske illustreras av att en mängd ståuppkomiker häromveckan samlades för att hjälpa varandra skriva elaka skämt om partiet.

söndag 15 november 2009

Bert Karlsson: "Jag har aldrig varit främlingsfientlig"

Få saker är så provocerande som när någon beskriver något som man själv varit med om, på ett sätt som man vet inte stämmer. Så var det att läsa Bert Karlssons debattartikel i Aftonbladet idag.

Bert Karlsson var centralgestalt i det populistiska missnöjespartiet Ny demokrati som fick 6,7 procent av rösterna i riksdagsvalet 1991. Partiet kollapsade i interna bråk och åkte ut ur riksdagen 1994.

På Ny demokratis tid specialbevakade jag partiet för Ekots räkning. Jag har sparat materialet från den tiden och gjort flera radiodokumentärer om Ny demokratis historia. Nu arbetar jag med en avhandling för Mittuniversitetet om mediebevakningen av Ny demokrati och Sverigedemokraterna.

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om detta, men nu får det räcka med en liten historisk påminnelse.

Ny demokrati kom in i riksdagen 1991 därför att man fick stor - ganska okritisk - uppmärksamhet i medierna. Det hävdas ibland att Ny demokrati kom in i riksdagen på kritik mot invandringspolitiken. Så var det inte. Invandringsfrågan fanns med, men var inte särskilt framträdande i valrörelsen 1991. Ny demokrati gick till val på billigare sprit, slopade lapplisor och roligare politik.

Att det var så, är viktigt för att förstå varför medierna inte var mera kritiska då.

Tonen hårdnade sommaren 1992. Då fångade Ian Wachtmeister och Bert Karlsson upp den främlingsfientliga opinion som uppstått sedan Sverige börjat ta emot många bosniska flyktingar.

Jag reste med dem i flera dagar på deras sommarturné längs västkusten sommaren 1992. Och på de välbesökta torgmötena eldade Bert Karlsson upp publiken med att invandringspolitiken gör att gamla människor kommer att svälta ihjäl på ålderdomshemmen.

Bert Karlsson: "Här är en utmärkt löpsedel från Expressen. Så här ser det ut tyvärr: Anna, 83 nära att svälta ihjäl på ålderdomshem. Det här är en katastrof. För tack vare att den här flyktingpolitiken är så idiotisk så hjälper vi inte så många och dessutom kostar den 20, 30, 40 miljarder."

Han spred vandringshistorier om hur invandrare fuskar till sig bidrag, bland annat upprepade Bert Karlsson flera gånger att en indisk familj fått en halv miljon i svenska socialbidrag fast de bodde i Indien.

Den historien och flera andra påståenden t.ex. om kostnader för invandrarnas socialbidrag och hemspråksundervisning visade sig vid en granskning vara helt fel.

Kritiken mot partiet hårdnade. Det hindrade inte Bert Karlsson och Ian Wachtmeister från att gå ännu längre i flirtandet med de främlingsfientliga opinionerna, nu inom ett av rasisternas favoritämnen - invandrarnas brottslighet.

"Vi importerar kriminalitet idag av stort format", sa Bert Karlsson på torgmöten. Dessutom ljuger medierna om våldtäkter som begås av invandrare, hävdade han och gav ett exempel.

På flera torgmöten sommaren 1993 berättade Bert Karlsson och Ian Wachtmeister om en 13-årig somalisk flicka som blivit våldtagen och att medierna borde ha berättat att det var "en intern angelägenhet", det vill säga att det var invandrare som gjort det.

Bert Karlsson: "Vi kan ta tjejen som blev våldtagen. Det framstod att tre tonåringar hade våldtagit en trettonåring. Ni trodde naturligtvis att det var svenskar. Men det var en intern angelägenhet. Somalier var tjejen och det var tre stycken andra invandrare. Ingen snackade om att det var en intern grej det här."

När Ekots Mats Gezelius kollade fakta, visade det sig att påståendet var fel. De anhållna för våldtäkten var svenskar.

På turnén medverkade nu också Vivianne Franzén, som med gråt i halsen berättade om muslimer som ritualmördar sina barn, följt av: "Är det det här vi vill ha frågar jag mig. Hur länge dröjer det innan våra svenska barn ska tvingas vända ansiktet mot Mecka?".

Vi som var med minns att detta var otäcka år i den svenska samtidshistorien. Lasermannen sköt invandrare, inspirerad av Ny demokratis retorik. I spåren av Ian & Berts torgmötesturné brann flyktingförläggningar och unga män i bombarjackor letade upp människor med främmande utseende på stan och misshandlade dem.

När jag för Ekot gjorde en enkät bland publiken vid Ian & Berts torgmöte i valrörelsen 1991 var det ingen som tog upp invandringsfrågan, utan det handlade mest om att de var roliga och "talade så att folk förstår".

När jag frågade publiken på Ny demokratis sommarturnén 1992 svarade så gott som alla att de gillade Ian & Bert för att de ville sätta stopp för invandringen.

Man kan säga att historien ser ut så här:

  • Väljarna har inte röstat in något främlingsfientligt parti i riksdagen. Ny demokrati lanserade sig som ett populistiskt missnöjesparti som ville sänka skatterna och röra om i grytan.
  • Däremot har Sverige definitivt haft ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Ny demokrati kom ut som främlingsfientligt sommaren 1992. Och det som då framfördes av Bert Karlsson och andra företrädare för Ny demokrati var inte mindre främlingsfientligt än det som idag framförs av Sverigedemokraterna.
En titt i arkiven visar sanningen bakom Bert Karlsson påstående om att han "aldrig varit främlingsfientlig". Då som nu finns det politiker som försöker vinna väljare genom att fiska i främlingsfientlighetens grumliga vatten. Bert Karlsson var en av dem. Att säga att det var annorlunda är att förvanska historien.

För Ny demokrati gick det bara utför sedan de profilerade sig på invandringsfrågan. Och för Sverigedemokraterna tycks det gå bättre ju mera de distanserar sig från sitt rasistiska ursprung.

Fast valserna går likadant. När Bert Karlsson säger "jag är inte främlingsfientlig, jag är bara emot invandringspolitiken" betyder det samma sak som när Jimmie Åkesson säger det.

Ingen människa i svenskt samhällsliv tillåts vädra så unkna, ogenomtänkta och inkonsekventa åsikter som Bert Karlsson.

Senast jag talade med honom hyllade han diktaturen och dödsstraffet i Kina. I flera intervjuer har han sagt att Sverige borde styras som en diktatur. Att han kommer undan med detta beror nog mer på att journalister vant sig vid att citatmaskinen Bert säger vad som helst för att få rubriker, än att det skulle anses uttrycka något slags ideologi.

Bert Karlsson får fortsätta vara mysfarbror och proffstyckare därför att han göder medierna med sådant de vill ha. Och han har på ett makalöst sätt lyckats fortsätta vara fryntlige Bert i medierna, utan att särskilt ofta bli påmind om sina tvivelaktiga åsikter eller sitt politiska förflutna. Eller att han, i en tid då flyktingsförläggningar attackades och Lasermannen härjade, valde att lansera patriotbandet Ultima Thule som sjöng om hotet mot vårt svenska vikingablod.

Gruppen, som tidigare finansierats av rasistiska BSS, lät sitt budskap tydligt gå fram i låttexter som:

Ni tär på vår jord
Ni tär på skalders ord
Ni tär på vår kropp, Svea rikes härd
Ni tär känn bettet i vårt svärd




Alla som tvivlar på att Bert Karlsson och Ian Wachtmeister fiskade i grumliga vatten för vinna väljare när mediernas klockarkärlek till dem klingade av, rekommenderas att lyssna på den P1-dokumentär   från 17 juni 2006 jag gjorde om Ny demokratis historia.

Övriga länkar:







Fotnot (tillagd 2012-10-13): Ny demokrati:s historia sammanfattar jag även i boken Problempartiet (Stiftelsen Institutet för Mediestudier, Simo, 2012) och i Expo 1/2010.

Fotnot (tillagd 2012-11-19): Efter att jag nyss twittrat om att Bert Karlsson ikväll sitter hos Jenny Strömstedt i TV4 och förnekar sin främlingsfientlighet, får jag tips från @Baraccas om ett program där Musse Hasselvall från UR-serien "Välkommen nästan allihopa" konfronterar Bert Karlsson med vad han sagt om invandrare och till slut börjar undra om Bert är "världens mest felciterade människa".



Bloggintresserade