Björn Häger - om journalistik

SVTs serie Whiskey on the Rocks har gått att se på SVT Play från juldagen. "Inspirerad av en sann historia", heter det om manuset författat av Jonas Jonasson, succéförfattaren bakom "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann".

Serien som utgår från den sovjetiska Whiskey-ubåt som gick på grund utanför Karlskrona i oktober 1981 är en fantasifull buskisthriller med Thorbjörn Fälldin som osannolik hjälte, som bland annat räddar världen från kärnvapenkrig genom att boxa överbefälhavaren i magen och se till att det släpps ut får på en väg.

För den som är intresserad av vad som hände på riktigt och den ubåtshysteri som följde under 80- och början av 90-talet beskriver jag det i ett av kapitlen i Uppdrag Bildt, Norstedts, 2017.

Bjuder på hela kapitlet här.

Ubåtshaveriet

”Riksdagsman Bildt har inte visat den känsla av ansvar för landet som man kan förvänta sig ...”
Uttalande från regeringen 26 maj 1983

På morgonen den 28 oktober 1981 ska fiskaren Bertil Sturkman vittja sina garn vid Sturkö i Blekinge skärgård.1 På väg ut mot Gåsefjärdens inlopp anar han något stort och grönsvart som ligger där inbäddat i dimman. Snart framträder konturerna av en sjuttiosex meter lång ubåt som kört upp på ett skär.

Sturkman kontaktar örlogsbasen i Karlskrona och får tala med chefen, kommendörkapten Karl Andersson som åker ut till platsen i sin patrullbåt. Det är vindstilla när han närmar sig ubåten. Men så blåser det till så att tornets örlogsflagga vecklar ut sig.

På flaggan finns en hammare och en skära.2

Andersson lägger till och klättrar upp på ubåten. Där står några män; en av dem har en Kalajsnikov i händerna. Ingen förstår engelska så Andersson frågar på tyska vad befälhavaren heter. Besättningsmannen pekar på en man som står bredvid på skrovet och säger:

– Kapitän dritte rang Gusjtjin.3
Andersson frågar vad ubåten heter, och får till svar:
– U einhundert sieben und dreißig.
När Karl Andersson senare förhör besättningen får han en fråga från som gör honom konfunderad. – Var är vi någonstans?

En sovjetisk ubåt, med beteckningen U-137, har gått på grund inne i ett marint skyddsområde.4

Händelsen toppar nyhetssändningar världen över. Ett pressläger inrättas på örlogsbasen för de hundratals svenska och utländska journalister som kommer till Karlskrona. Marinen tar med sig fotografer och journalister ut till den grundstötta ubåten.

Incidenten väcker frågan: hur många fler ubåtar gömmer sig i svenska vatten?

Men var ubåten verkligen där på spionuppdrag? Eller hade den bara navigerat fel? Inget av intresse finns att studera i Gåsefjärden. Timmarna före grundstötningen hade U-137 hörts ånga fram i övervattensläge med bullrande dieselmotorer. Fjärden är för grund för den tretton meter höga ubåten ens ska kunna gå ner under ytan. Den var för lång för att kunna vända därinne och stävade fram i åtta knops fart när den gick på grund. Detta och flera andra faktorer talar för att den hamnat där av misstag.5 Ubåten är av så kallad Whiskey-klass6 och det skojas om whisky on the rocks, särskilt när det hävdas att besättningen varit berusad. Flera, däribland kommendörkapten Karl Andersson, börjar tro att den sovjetiska ubåten navigerat fel.

Andra ser kränkningen som en del i ett mönster.

Överallt – i sjöar, älvar och hav – ser folk nu ubåtsperiskop och spetznasförband i grodmansdräkter. Åren som följer, fram till början av nittiotalet, registreras 6 367 observationer av ubåtsrelaterade föremål i svenska vatten.7 I Stockholm ser man periskop titta upp ur vattnet nedanför Kungliga slottet. Från Karlskrona i söder till Töreälven i norr fäller marinen sjunkbomber och utlöser minor. Handgranater kastas. Värnpliktiga skjuter skarpt mot grodmän som rör sig i mörkret. På morgonen flyter det fågeldun i vattnet.

Och för att ge en bild av mediernas roll: Vid den här tiden arbetar jag en sommar på Hälsinge-Kurirens redaktion i Hudiksvall. En dag kommer det in en frilansfotograf. Han har varit ute på havet med sin fritidsbåt och sett era främmande ubåtar. Han hann fotografera ett periskop på långt håll med sin Nikonkamera, men när ubåten sedan visar sig ovanför ytan, då har han slut på film. Så tyvärr syns på bildrutan bara en suddig svart prick. Men ubåtar har han sett, det är han säker på.

När Aftonbladet får höra om detta kastar de sig i en bil och kör i ilfart till Hudiksvall för att köpa bilden. Expressen får på kvällen nys om fotot och lyckas stjäla det. Dagen därpå har båda tidningarna löpsedlar av typen: Här är ubåten.8 Och fotografen kan fakturera dubbelt för sitt bildscoop. Sådan är tiden. Och källkritiken.

Militären vill ha fler fartyg, minor och helikoptrar. Och mer befogenheter att använda våld, även om det kostar människoliv. De kränkande ubåtarna blir därmed politik.

– När ett fartyg trängt in i våra skärgårdar så rör det sig inte om felnavigeringar. Då rör det sig om medvetna intrång och då ska de bemötas med större allvar, säger Carl Bildt när Moderaterna föreslår mer pengar till ubåtsjakten.9

Försvarsbudgeten ökas. Marinen får en miljard extra i anslag. Kritiker talar om budgetubåtar då de tenderar att dyka upp just när pengarna till försvaret ska förhandlas.10

Fredagen den 1 oktober 1982 förbereder sig Thorbjörn Fälldin för att överlämna nycklar och kassaskåpskoder i Rosenbad till Olof Palme som vunnit valet någon vecka tidigare. Då kommer nästa ubåtslarm. Klockan 12.50 ska två värnpliktiga ha sett svallvågor efter periskop på väg in i Hårsfjärden i Stockholms södra skärgård. Här ligger marinens huvudbas Muskö, en anläggning insprängd i berget med underjordiska dockor, verkstäder, kaserner och kontor, större än hela Gamla stan.

Ubåten har siktats just där kustflottan har mest resurser att bekämpa den. Patrullbåtar och helikoptrar tar upp jakten. Under fyra dagar fälls ett tjugotal sjunkbomber.11 Sent på tisdag kväll, vid midnatt, sänder Försvarsstaben ut en presskommuniké:12

”Under måndagen har sådana indikationer erhållits, att man misstänker att en främmande ubåt med stor sannolikhet uppehåller sig i Hårsfjärdområdet i Stockholms södra skärgård. Sjunkbomber har vid ett flertal tillfällen fällts på dessa indikationer. Spaningarna fortsätter med oförminskad intensitet.”

Hårsfjärden ligger bara fyra mil från centrala Stockholm. Och samma natt öppnar Försvarsmakten ett särskilt presskvarter vid Berga örlogsskolor för att härbärgera den armé av journalister som nu strömmar till. De närmaste dagarna kommer fyrahundrafemtio svenska och tvåhundra utländska journalister dit för att följa ubåtsjakten.13

Från försvaret får de höra om nät som rört sig, ljud som snappats upp och ubåtar som försöker bryta sig ut. En särskild träläktare byggs där de kan se marinens helikoptrar och patrullbåtar bomba ubåtarna inne i fjärden.

Operationen förstärks med minsvepare, luftvärnsförband och militärpolis. Totalt sprängs fyrtiofyra sjunkbomber och fyra minor.

Men ubåten lyckas smita ut. Och efter en dryg vecka stängs presskvarteret vid Berga. Journalisterna fäller en efter en ihop sina tältsängar och åker hem, först de utländska och sedan de svenska.14 Besvikna över att försvaret inte infriat förväntningarna.15

Ett 3 minuter och 47 sekunder långt ubåtsljud har fångats på band. Ett nät har rört sig. En grönfärgad fläck har flutit upp efter en bombfällning. Men ingen ubåt har sänkts, infångats eller observerats. Militärer klagar över att politikerna fegat ur och inte låtit dem spränga sina minor när ubåten var på väg att bryta sig ut.16

Var det undfallenhet mot Sovjet? Eller var det en Natoubåt man släppte ut? Spekulationer, oklarheter och besvikna journalister måste bemötas. Olof Palme är pressad att agera. Och marinen hinner knappt avsluta jakten förrän den nya regeringen ger en ubåtsskyddskommission i uppdrag att utreda incidenterna.17

I den sätter Socialdemokraterna in gamle försvarsministern Sven Andersson och några parlamentariker utan erfarenhet av militära frågor: Olle Svensson och Maj-Lis Lööw. Centerns representant blir före detta landshövdingen Lars Eliasson. Moderaterna sätter in sin sitt trumfkort – Carl Bildt.18

Palme vill inte ha honom som ledamot. Bildt har, till skillnad från de andra ledamöterna, tagit så tydlig ställning i sakfrågan att det skulle äventyra utredningens objektivitet, tycker Palme. Men statsministern ger med sig. Ett nej till Bildt skulle leda till en politisk strid man gärna vill undvika.19

Sven Andersson som leder utredningen är 72 år och blev försvarsminister i Erlanders regering ungefär när Carl Bildt började småskolan i Halmstad. Ändå blir det Bildt som dominerar i kommissionen i kraft av militära kunskaper. Och han driver sin linje hårt.20 Han har stöd av kommissionens militära expert Bror Stefenson som, så att säga, utreder sig själv eftersom det var han som ledde operationen i Hårsfjärden.21

Utredningen puttrar på i ett halvår. Målet är att bli klar i april, när isarna går upp och nya ubåtar kan väntas i svenska vatten. Ledamöterna hämtar in underlag, lyssnar på inspelade ljud, studerar undervattensbilder och får föredragningar från försvaret utan att någon i Palmes regering får veta vart kommissionen är på väg.

”Moderaten Carl Bildt söker på alla sätt stryka den gamla rysskräcken medhårs genom att dramatisera vad som hänt och måla upp ett direkt anfallshot mot oss från sovjetmaktens sida”, skriver Olle Svensson i sin dagbok.22

Bara några dagar innan kommissionen ska presentera sina slutsatser berättar Sven Andersson om dem för en stressad statsminister.

– Å fan, säger Palme som sedan måste rusa.23

Sedan får Palme ett exemplar av rapporten på sitt skrivbord. Häftet är endast sjuttioåtta sidor och innehåller många bilder, så den går fort att skumma igenom.24 Och det räcker att läsa sammanfattningen.

Om Hårsfjärden kan Palme läsa: ”Kommissionen redovisar att det med fullständig säkerhet konstaterats att främmande ubåtar uppehöll sig i området ...”

I rapporten målas en detaljerad bild. Tre ubåtar gömde sig i fjärden när ubåtsjakten inleddes. Två smet ut direkt. Men den tredje, som blev kvar, tog sig ut på ett ställe där ingen normal ubåt skulle kunna passera. Det kunde den göra, för det rörde sig om en dittills okänd sorts farkost, en miniubåt som går som en bandvagn på havsbottnen. Som bevis för detta bifogas några gråsuddiga bilder som visar de spår miniubåtens larvfötter lämnat på havsbottnen. I rapporten finns också några tusch- teckningar som visar hur farkosten möjligen skulle kunna se ut.

Antalet ubåtskränkningar har ökat brant, enligt rapporten. Och nu slås fast att ubåtar har varit både här och där, även utanför Kungliga slottet i Stockholm. De sjuttioåtta sidorna innehåller inga hänvisningar till källor. Mest innehåller de beröm till militären som ”gjorde en insats som är värd den svenska allmänhetens tacksamhet och respekt” och argumentation för att försvaret ska få mer pengar och kunna köpa er minröjningsfartyg och ubåtsjakthelikoptrar.

Sedan kommer det riktiga sprängstoffet:

”Kommissionen ansluter sig till den av experter gjorda bedömningen att det i Hårsfjärden, liksom under 1980-talet som helhet, rörde sig om kränkningar genom sovjetiska ubåtar.” 25

Det finns inga direkta bevis. Bara folk som säger sig ha sett ubåtar, inspelade ljud som låter som ubåtar och bottenspår som ser ut att komma från ubåtar. Och signalspaning, som senare kommer att tas tillbaka.26 Men kommissionen är ändå säker. Ubåtar har varit där. Och de kom från den stora grannen i öst.

Flera av regeringens tunga ministrar tvekar.27 Men Olof Palme har inget val. Han kallar omedelbart upp ambassadör Boris Pankin till sitt tjänsterum och överlämnar en protestnot till Sovjetunionen där det står att ”Kränkningarna utgör ett allvarligt brott mot folkrättsliga regler” och får tolkas som ”avsiktliga och olagliga”.28

Moskva svarar förolämpat att man bedömer anklagelserna som grundlösa och ovänliga.

Inkräktaren tycks hursomhelst inte ha blivit avskräckt. Redan dagen därpå siktas ett periskop i havet vid E4:an söder om Sundsvall. Ännu en ubåtsjakt inleds. Medierna rapporterar. Vittnesmål väller in. Ubåtsmaster och periskop siktas ända upp i Ångermanälven. Marinen fäller elva sjunkbomber. Minor detoneras.

Efteråt bedöms bara ett tiotal av de tvåhundrafemtio vittnesobservationerna vara möjliga ubåtar. I älvarna som rinner ut i Sundsvallsbukten flottades förr mycket timmer. Många vittnen hade sett så kallade dykare, stockar som tidvis kan yta upp från botten och sedan sjunka ner igen. Andra hade sett föremål som vårfloden spolat ut i havet. Några hade sett attrapper av ubåtsperiskop som någon lustigkurre placerat ut.29

Även längre norrut siktas ubåtar denna vecka. I Törefjärden utanför Kalix spränger marinen minor mot en misstänkt inkräktare.30

När dessa ubåtsjakter pågår som bäst är Carl Bildt på besök i Washington.31

Han hinner hem från USA-resan lagom till mötet i utrikesnämnden, som av tradition hålls bland kristallkronor och kungaporträtt i Lovisa Ulrikas matsal på Stockholms slott med Carl XVI Gustaf som ordförande. Det är en nämnd som sammanträder bakom slutna dörrar när regeringen tycker att det behövs och där ledamöterna uppmanas visa varsamhet med det som framkommer. Kungen hinner knappt öppna mötet förrän Olof Palme tar ordet:

– Jag vill säga till riksdagsman Bildt att jag hört talas om hans odyssé till Washington. 32

Palme säger att han fått reda på vad Bildt har haft för sig i USA. Bildt har rest dit för att träffa folk från försvarshögkvarteret Pentagon och berättat för dem hur han och kommissionen ser på ubåtskränkningarna.

Det har gjort Palme rasande.:33

– Det är inte omdömesgillt att innan bläcket torkat på rapportens papper samtala med företrädare för den amerikanska försvarsmakten.

Carl Bildt svarar att han även i framtiden tänker resa utan att fråga statsministern om lov. Och reprimanden läcker ut i pressen dagen därpå.34

– Jag tog Bildt i örat, bekräftar Palme.

– Skitprat, säger Bildt som sedan i intervjuer använder ord som ”svinaktigt” när han kommenterar Palmes uppläxning.35

– Palmes attack mot mig verkar vara ett uttryck för hans närmast medeltida hämndbegär mot dem som vågar ifrågasätta hans omdöme och kunskaper i vissa utrikespolitiska frågor.36

Bildt anklagar sedan Palme för att ha spionerat på honom under resan i USA. I en artikel i Expressen berättar Bildt att han upptäckt att en person, troligen utsänd av Palme, visat särskilt intresse för de kontakter han tog med folk i kongressen, utrikesdepartementet och Pentagon.

Bildt håller presskonferens där han berättar om middagar och besök på historiska platser. Några hemligheter hade han inte läckt. Han hade bara träffat några lägre tjänstemän vid en lunch och pratat lite med dem om motiven bakom ubåtskränkningarna, men inte mer än så.

– Vid en fest på ambassaden såg jag amerikanske försvarsministern smutta på en drink, men jag talade inte med honom, säger Bildt på presskonferensen.

Folk i Olof Palmes omgivning råder honom att strunta i alltihop. Ingvar Carlsson gör inte ens ett försök. Han förstår att inget nu kan hindra Palme från att fortsätta striden.37

Palmes ilska ska – enligt flera – ha sin grund i den nidbild av honom som Högerns ungdomsförbund hade på omslaget till tidningen Forum 1969 då Bildt ingick i redaktionen.38 En teckning som senare användes som piltavla.

– Jag ska jaga skjortan av honom. Jag har inte glömt bilden, ska Palme ha sagt.39

Palme meddelar moderatledaren Ulf Adelsohn att han hädanefter vägrar träffa den omdömeslöse Bildt. Adelsohn vill gärna tona ner det hela.40

Då avslöjas det att Carl Bildt inte sagt hela sanningen om vilka han träffat i USA. Han hade även diskuterat ubåtsrapporten med en företrädare för den militära underrättelsetjänsten Defence Intelligence Agency, DIA.41

– Jag minns inte vad han hette. Han har doktorerat på sovjetisk flottstrategi. Vi pratade mest om det ämnet, försvarar sig Bildt.42

Bildt medger också att han under besöket träffat en amiral i Pentagon.

– Vi pratade ytligt i tio-femton minuter.

Utöver detta, hade Bildt också deltagit i en lunch där utrikesminister Kissingers Sovjetexpert Helmuth Sonnenfeldt förklarat hur man ska handskas med sovjetiska ubåtar i svenska vatten.43

Olof Palme driver då igenom att regeringen ska brännmärka Carl Bildt personligen i ett uttalande, något så ovanligt att ingen kan dra sig till minnes att det hänt tidigare.44

”Enligt regeringens uppfattning måste det anses vara synnerligen omdömeslöst att en ledamot av Ubåtsskyddskommissionen i ett känsligt utrikespolitiskt läge sammanträffar med den andra supermaktens militära underrättelsetjänst [...] Riksdagsman Bildt har inte visat den känsla av ansvar för landet som man kan förvänta sig av en ledamot av Ubåtsskyddskommissionen”, står det i uttalandet.

I medierna kallas det för Bildt-affären. Nu blir Bildt känd för allmänheten. Många menar att det är detta som banar väg för honom som framtida partiledare.45

– Bildt skulle bli en alldeles utmärkt utrikesminister, säger Ulf Adelsohn när han kommenterar uttalandet vid en presskonferens.

Utrikesminister är vid denna tid Lennart Bodström. Och den 30 januari 1985 ska han äta middag med några journalister i Dagens Nyheters representationsvåning. Han är inbjuden av tidningens reporter Harald Hamrin.46

När utrikesministern kliver ur hissen på plan tjugotre i DN-skrapan är journalisterna redan på plats. Bodström känner dem alla.47 Men en av dem har han svårt för: Lars Christiansson, reporter på Svenska Dagbladet, tidigare informationssekreterare hos Gösta Bohman och vän med Carl Bildt. Bodström tycker att Christiansson driver politiska kampanjer på nyhetsplats och medvetet citerar fel.48 Därför säger Bodström konsekvent nej till att bli intervjuad av Christiansson.

Men nu sätter de sig till bords, i festsalen med kristallkronor i taket och Carl Fredrik Reuterswärd-grafik på väggarna, högst upp i det som länge var Sveriges högsta höghus. Från takterrassen har det hänt att människor störtat sig i döden. Hamrin, som är värd, håller ett välkomsttal på temat goda relationer mellan myndigheter och media. De äter murkelstuvning och kalvstek, dricker flera glas av det specialimporterade franska vinet, avslutar med kaffe och konjak och pratar vänligt om vad som kan bli bättre i relationen mellan utrikesdepartementet och journalisterna.49

När klockan blir nio tycker Bodström att det är dags att gå hem. Då föreslår Christiansson att de ska prata om ubåtskränkningar. Bodström är måttligt intresserad, men stannar ändå kvar en halvtimme till. Christiansson frågar varför man inte kan säga att det varit sovjetiska ubåtar även vid andra tillfällen än Gåsefjärden och Hårsfjärden.

Bodström känner en irriterad och aggressiv stämning i rummet. Han säger att man kan tvivla på en del rapporter och ger som exempel när arméförband jagade ubåtar i Töreälven och byggde fördämningar av timmer i älvmynningen.50 Det är nog inte så troligt att en ubåt skulle gå in i en norrbottensälv, särskilt inte den tid på året då solen är uppe nästan hela dygnet, säger Bodström.

Sedan resonerar han om ubåtarnas nationalitet. Och om hur orden då faller, finns det olika versioner.

Christiansson antecknar dem på baksidan av ett visitkort. TT:s reporter på något som liknar en servett. De andra antecknar inte alls. I alla fall inte så att Bodström ser det.

Bodström lämnar DN-huset denna småkalla onsdagskväll utan tanke på att något anmärkningsvärt inträffat. Inte förrän på lördagen då han blir uppringd av en reporter från Expressen som läser upp ett TT- telegram. Nyheten i telegrammet är att Bodström vid middagen sagt att det saknas bevis för att det förekommit ubåtskränkningar efter händelserna i Hårsfjärden.

Bodström förklarar att han sagt till journalisterna på middagen att det inte finns bevis för sovjetiska ubåtskränkningar. Han hoppas att saken därmed är utagerad. Men så blir det inte.

Nästa dag har både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet stort uppslagna artiklar, skrivna av Hamrin och Christiansson, med samma nyhet som i TT-telegrammet. Aktuellt och Rapport hänger på.

I efterhand väcks frågan: varför dröjde det fyra dagar innan journalisterna publicerade nyheten?

Efter att Bodström går hem den där onsdagskvällen sitter journalisterna kvar, dricker vin och småpratar några timmar till. Senare i veckan ringer Lars Christiansson de andra journalisterna. De enas om vad de uppfattat att Bodström sagt och gör upp om när de ska publicera.

Moderaterna är också inblandade i händelseförloppet. På partikansliet finns – före publiceringen – färdiga frågor att ställa till Palme om nyheten. Det framgår av en promemoria en uppsatsförfattare hittat i partiets eget arkiv.51

Där noteras också att Christiansson, dagen före publiceringen, äter middag med Carl Bildt.52

En av de sex journalisterna blir aldrig uppringd, den yngsta av dem, Inger Arenander på Dagens Eko.53 Hon blir förvånad när hon öppnar tidningarna på söndagen. När hon gick hem från middagen hade hon inget intryck av att ha varit med om något uppskakande.

Det innebär att Ekot berättar en annan version än de andra om vad Lennart Bodström sagt.

När nyheten publiceras är Carl Bildt först ut med att kritisera Bodström. Han uttalar sig för TT, Rapport och Aktuellt.54

– Bodströms uttalande är en första klassens sensation. Jag har svårt att förstå att han kan sitta kvar i regeringen nu, säger Bildt i Expressen och fortsätter:55

– Bodströms uttalanden är ett grundskott mot den utrikes- och säkerhetspolitik som regeringen sökt föra. Han skadar därmed sig själv, sin regering – och vad värre är – sitt land.56

Till Aftonbladet säger han:

– Vi har bland annat funnit spår på botten. Därför är det ju häpnadsväckande att Bodström kan uttala sig som han gör. Vore jag statsminister skulle jag omedelbart vidta åtgärder.57

Bodström måste avgå, tycker Moderaterna och de andra borgerliga partierna. Så de driver igenom en omröstning i riksdagen om att misstroendeförklara Bodström, vilket inte tidigare hänt med ett statsråd. Det är fullt på pressläktaren och i åhörarbänkarna när riksdagen röstar. Nästan alla ledamöter är där, vilket ytterst sällan händer.

Men eftersom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet Kommunisterna, Vpk, har majoritet klarar sig Bodström kvar som utrikesminister. En kort tid. Till hösten blir han omplacerad till utbildningsminister.58

Lennart Bodström hämtar sig aldrig från detta. Han upplever Carl Bildt som en obehaglig plågoande. Han säger att han aldrig träffat någon som sprider så mycket elakheter kring sig med samma känslokyla som Bildt. Bodström lämnar så småningom politiken och ägnar tiden fram till sin död åt att försöka bevisa att Bildt och en del andra ha fel om ubåtarna.59

Marinen får mer pengar och ökade befogenheter att använda vapenmakt i jakten på ubåtarna.60

Utan att någon ubåt sänks, infångas eller bevisas.

Ingvar Carlsson, som tagit över som statsminister efter mordet på Olof Palme den 28 februari 1986, börjar tröttna på militärernas indiciekedjor som utan tydliga bevis pekar mot grannen i öst. Där har Michail Gorbatjov tagit över med reformer och öppningar för bättre relationer till Sverige.

Nu finns möjligheter att lösa en viktig fråga om gränsdragningar i Östersjön. Carlsson tillsätter 1987 en granskningsgrupp inom regeringskansliet som går igenom de militära analyserna. På punkt efter punkt finner de att underlaget inte håller för säkra slutsatser. Framförallt duger det inte för att peka ut en viss nation.61

Även militären går på den linjen.

Men incidenterna fortsätter. Månaderna före valet 1988 siktas ubåtar i Hävringe utanför Oxelösund. En ny ubåtsjakt inleds, utan att militären pekar ut någon nation.62

I februari 1990 inträffar sedan den enda säkert bekräftade ubåtskränkningen sedan U-137. En ubåt kommer in på svenskt territorialvatten nära Simrishamn. Det är en tysk ubåt som har hamnat fel. Natolandet Västtyskland erkänner kränkningen och ber så mycket om ursäkt.63

I december samma år samlas ledamöterna i Kungliga Krigsvetenskapsakademien för att höra ett inträdesanförande. Föredragshållaren beskriver den armada av undervattensfarkoster som regelbundet kränker svenskt territorium. Åtta små och fjorton ännu mindre ubåtar smyger varje år in i de svenska farvattnen. Några kryper fram på havsbottnen med larvband. 64

En av dem trängde ända in i det inre av Stockholms hamn, det vill säga i vattnet mellan Kungliga slottet och Grand hôtel.

– Under 1980-talet liksom under 1990 har djupinträngningsoperationer in mot själva Stockholm fortsatt.

Ingen har sett de där miniubåtarna. Det finns inga påträffade föremål eller fotografier. Men föredragshållaren vet ändå hur de är beskaffade och bemannade. Och att inkräktarna är många, och samordnade. De är organiserade i hemliga diversionsbrigader med attackdykare och andra elitsoldater.

– Någon tvekan om nationaliteten föreligger inte, säger han sedan. Det rörde sig om en större sovjetisk operation.

Därför hade Ubåtsskyddskommissionen rätt när de pekade ut Sovjet, och därför har regeringens granskningsgrupp fel.65

Hans fyrtio sidor långa anförande delas ut till de närvarande. De kan se att det innehåller många noter, men inte så många källor. Särskilt inte till de detaljerade scenarierna om de årliga intrången av miniubåtar.

Det är mindre än ett år till valet 1991, då föredragshållaren – Carl Bildt – sannolikt blir statsminister.66

Bildt blir statsminister. Han engagerar sig personligen i ubåtsfrågan och anställer kommendör Emil Svensson i statsrådsberedningen för att få ryssarna att erkänna intrången.

Emil Svenssons expertgrupp träffar ryska militärer och ubåtsexperter. Han lämnar över ett kassettband till dem med en färsk inspelning från 1992. På bandet hörs det kvittrande typljud som marinen upprepade gånger klassat som ubåt. De ryska experterna lyssnar. De säger att de hör ett rörligt föremål som passerar inspelningsplatsen i undervattensläge på ett avstånd av 100–200 meter från hydrofonen. Kanske är det en undervattensfarkost.

”För första gången hade ryska myndigheter officiellt godtagit att det fanns främmande undervattensfarkoster på svenskt inre vatten”, rapporterar Emil Svensson till Carl Bildt.

Sedan konfronterar Emil Svenssons expertgrupp ryssarna med det tyngsta beviset. Bandet från Hårsfjärden. Den 3 minuter och 47 sekunder långa ljudinspelning som visar att det var sovjetiska ubåtar som var där.

Bandet har sin egen historia: I en liten stuga på Mälsten vid inloppet till Hårsfjärden sitter en hydrofonist från Kustflottan och lyssnar efter misstänkta ljud. När han hör något intressant ska han trycka på en inspelningsknapp och sedan tala in tidpunkten.

Det gör han strax före klockan 18 den 12 oktober 1982. Det är oklart varför inspelningen avbryts efter bara några minuter. Men banden är dyra och tillgången begränsad.

Bandet körs med bil och helikopter till Stockholm där det analyseras redan på kvällen av hydroakustisk expertis.67 De finner att man hör en ubåt som rör sig sydost om mikrofonen.68

Inspelningen är tillsammans med bandvagnsliknande spår på botten, vittnesuppgifter från värnpliktiga och signalspaning de bärande bevisen när Ubåtsskyddskommissionen pekar ut Sovjetunionen 1983.

Bandet hemligstämplas och hamnar i ett förvaringsskåp på Försvarets materielverk där det blir liggande till 1992, då Bildts experter vill konfrontera ryssarna med det. Två band till ligger i skåpet. Men där hörs inga ubåtar. Övriga band är det ingen som hittar.

Men på det här bandet hörs bullrande motorljud.

Ryska experter analyserar ljudet och meddelar att de hör ett objekt med tre blad och en axel. Svenskarna säger att de hör fyra blad och två axlar. Ingen av deras ubåtar har färre än fem blad, påpekar de ryska experterna.

Samtalen blir alltmer frostiga. President Boris Jeltsins säkerhetspolitiska rådgivare klagar över att svenskarna i något slags domstolsförfarande är inriktade på att slå fast deras skuld. Men de går till slut med på att ljudet från 1982 kan ha kommit från en undervattensfarkost.

Samtidigt som samtalen pågår i Moskva börjar militären hemma i Sverige misstänka att det där återkommande kvittrande typljudet kan ha andra förklaringar. Det har registrerats i sjöar och hav, mest i Östersjön, under dygnets ljusa del under månaderna maj till oktober. När en svensk ubåt närmar sig upplöser sig plötsligt typljudet och försvinner på ett mystiskt vis.

I juli 1994 hörs återigen ljudet i Stockholms skärgård. Militärens analytiker klassar det som säker ubåt. Då händer något. Där inspelningen görs hinner någon se en mink som simmar bort från platsen.

Detta är anledningen till att det hos de militära myndigheterna finns ett kvitto på inköp av en st mink och ett par handskar, för djuret tenderade att bitas. Men man är tvungna att söka tillstånd för att göra djurexperiment med minken. Och nämnden som ger tillstånden har semester, så det fördröjs ett par månader.69

Experimenten visar att typljuden med stor sannolikhet kommer från minkar. Därmed faller de flesta tidigare rapporter om kränkande ubåtar. Av 42 rapporterade händelser under åren 1985–1992 kan nu bara en bedömas som sannolik ubåt. Överbefälhavaren får ompröva sin rapport för 1993 och konstatera att ingen säker kränkning ägt rum.70

Utrikesnämnden samlas som vanligt på Slottet den 9 augusti 1994. Inget dramatiskt står på dagordningen. Om en dryg månad är det val. En bit in i ett längre anförande mumlar Carl Bildt plötsligt fram:71

– Trovärdigheten i ubåtskränkningarna ska nog värderas ned en bra bit.

I förbigående, och i en mening, nämner han sedan att en kontakt ägt rum med president Jeltsin i ubåtsfrågan.72 Vad allt detta betyder förstår varken Ingvar Carlsson eller de andra runt bordet.

Men redan dagen därpå, den 10 augusti, meddelar regeringen till ryska ambassaden att ”nya faktorer tillkommit” som påverkar tidigare slutsatser om ubåtskränkningar. Det vill säga: Försvarets forskningsanstalt har nu upptäckt att ljuden man trott kommit från ubåtar i själva verket kom från simmande minkar.

Sedan kommer det fram vad Bildt menade med att han kontaktat Jeltsin. Den 25 maj hade han skickat ett brev till den ryske presidenten om ubåtskränkningarna. Troligen som ett sista försök att rädda de misslyckade expertsamtalen.73 Men både brevet och Jeltsins svar hade hemligstämplats av Bildts regeringskansli.

Socialdemokraterna vinner valet 1994. Och när Ingvar Carlsson några månader senare tar över som statsminister läser han den hemligstämplade brevväxlingen:74

Till de frågor vi diskuterade vid vårt sammanträ ande i februari förra året hörde frågan om de kränkningar av Sveriges territorialvatten av främmande undervattensfarkoster som våra militära myndigheter konstaterat och vars förekomst efter noggranna studier bekräftats också av ryska militära experter.
Dessvärre har svenska militära myndigheter rapporterat till mig om att viss verksamhet av denna art på vårt territorialvatten förekom även förra året. Den tekniska bevisningen för detta är övertygande. Det säger sig självt att de fortgående kränkningarna utgör ett orosmoment som lätt kan få mer vittgående konsekvenser.
Mot bakgrund av de erfarenheter vi haft med sovjetiska ubåtar under tidigare år ligger det dessutom nära till hands att tro att ansvaret för denna verksamhet kan ligga i olika kvarvarande ex-sovjetiska strukturer eller aktionsmönster.
I ljuset av den betydelse denna fråga måste tillmätas skulle jag en gång vilja be Er, herr President, att med alla de befogenheter Ni har söka få klarhet i denna fråga. Det är min övertygelse att ett klarläggande av denna fråga enbart kan få positiva konsekvenser för utvecklingen av goda relationer mellan Sverige och det demokratiska Ryssland. Det gamlas vanor får inte tillåtas att begränsa framtidens förtroende.

Boris Jeltsin svarar i juli 1994 att han sårats av statsministerns påståenden om kränkningar av Sveriges suveränitet, sådant skulle omöjligen kunna hända utan statschefens vetskap. Jeltsin dementerar också att de ryska experterna bekräftat aktiviteter i svenskt territorialvatten: ”De har endast inte uteslutit en sådan möjlig tolkning av de av den svenska sidan framlagda ljudinspelningarna – under vissa antaganden.”

Inget av denna diplomatiska skriftväxling hade utrikesnämnden informerats om. Och Carl Bildt anmäls till Konstitutionsutskottet för att han inte informerat de andra partierna om brevet. I utskottets förhör försvarar han sig med att det skulle bli väldigt många möten med Utrikesnämnden om han informerade om alla brev han skickar.

Då frågar socialdemokraten Kurt-Ove Johansson: 75

Om ett brev av utrikespolitisk karaktär blir så spetsigt att man kan förutse sådana konsekvenser, hade det väl ändå varit rimligt att statsministern som skulle stå ansvarig för brevet för sin egen skull hade dragit det här i Utrikesnämnden och försökt att nå så bred enighet som möjligt.

– Vilket var det ”spetsiga”?

Alla har ju tillgång till ditt brev. Du har ju det här med exstrukturer och så vidare. Alla vet ju, för det är ingen hemlighet i dag, att Jeltsin helt enkelt blev förbannad, eller hur?

– Nej. Det vill jag varken gå in på eller gå med på. Jag anser att det är en felaktig beskrivning.

Är du beredd att säga inför utskottet att det skulle vara felaktigt?

– Jag har just gjort det.

Och när minkarna kommer på tal, svarar Bildt:

– Jag har sagt att huruvida det var fråga om minkar eller sjöjungfrur är jag inte mannen att avgöra. Jag bryr mig inte heller om det.

KU fäller Carl Bildt för hanteringen av brevet till Jeltsin.76

Hur var det då med de sovjetiska ubåtarna i svenska vatten?

Typljuden var minkar eller möjligen sillstim. Spåren efter larvfötter på bottnen kan komma från hoppande ankare eller kablar som dragits. Men dokumentationen är hemligstämplad och kan inte granskas. De värnpliktiga som ska ha sett ubåten åka in i Hårsfjärden har inte fått framträda offentligt.

Och om det förekommit intrång, är det så säkert att de kommit från öst?

I teveprogrammet Striptease framträder år 2000 USA:s tidigare försvarsminister Caspar Weinberger. Han säger att Nato hade anledning att finnas i svenska vatten. Periskopet utanför Slottet sågs i samband med ett amerikanskt flottbesök och hörde troligen till den amerikanska flottan.

Rykten, konspirationsteorier och misstankar om vad som hände i Hårsfjärden har fått näring sedan ett antal märkligheter uppdagats. Ubåtstornen som beskrivs stämmer mer med Natos ubåtar. Den gröna fläck som flutit upp efter en bombfällning, är en känd nödsignal från Natos ubåtar.

Ljudband och fotografier har försvunnit. Det fattas flera sidor i ÖB:s krigsdagbok från just den dag då militären fick eldförbud och ubåten slank ut ur fjärden.

Under alla de år som ubåtar rapporterats kränka svenska vatten har det inte tagits ett enda säkert fotografi. Inga säkra föremål har hittats. Hundratals sjunkbomber har fällts. Minor har detonerats. Soldater har kastat granater och skjutit skarpt med sina automatgevär. Utan att något träffats – förutom fiskar, fåglar och andra djur. Försvarets Radioanstalt, FRA har inte kunnat bekräfta något via signalspaning.

Ingen gammal sovjetisk sjöman har trätt fram och berättat om sina utflykter längs de svenska kusterna.77 Detta trots att löften om en betydande hittelön har publicerats i ryska tidningar, inklusive telefonnummer till den svenske överbefälhavaren. Inte heller har det hänt något efter att Expressen satt in en annons i dagstidningen Moskovskaja Pravda och lovat belöna trovärdiga informationer väl.78

År 2000 får diplomaten Rolf Ekéus i uppdrag av regeringen att gå igenom allt i ubåtsfrågan. Han ägnar ett år åt att gå igenom varenda incident och varenda politisk aspekt. En rad bevis går att avfärda. Och Ekéus konstaterar bland annat att den skarpa protesten mot Sovjetunionen 1983 inte skedde på saklig grund utan styrdes av politiska hänsynstaganden.79

Han beskriver också något som liknar en psykos i frågan, där de som ifrågasatte ubåtarnas existens stämplades som landsförrädare. Och om Carl Bildts brev till Jeltsin skriver Ekéus:80

Det är värt att notera att statsministern inte redovisade någon form av indicier för att belägga sina långtgående påståenden om ryskt ansvar för förmodade kränkningar utan nöjde sig med att hänvisa till erfarenheter, med sovjetiska ubåtar (obs pluralformen) under tidigare år. På denna grund riktade sedan statsministern en uppmaning till Rysslands president att utnyttja ”alla de befogenheter Ni har” för att söka klarhet.

Detta brev innehållande

ett sakligt icke underbyggt påstående om ryskt ansvar för svagt grundade farhågor om undervattenskränkningar,
en genomskinlig insinuation att Rysslands president och den politiska ledningen hade tappat kontrollen över den egna försvarsmakten,
en varning till Ryssland om vittgående konsekvenser om kränkningarna fortsatte,
en uppmaning till Rysslands statsöverhuvud att utnyttja alla sina befogenheter, kan knappast betecknas som ett diplomatiskt mästerstycke.

Rolf Ekéus går i sin 357 sidor tjocka utredning igenom alla dokument. Han talar med forskare och berörda. Han talar med alla, utom Carl Bildt som säger nej till att bli intervjuad.

När Ekéus kokar ner allt som framkommit återstår egentligen bara ett bevis som inte går att förklara bort. Det tyngsta. Bandinspelningen på 3 minuter och 47 sekunder från Hårsfjärden den 12 oktober 1982. På den hörs, enligt försvarets analys sådana propellerljud att det måste komma från Sovjet.

Länge är bandet hemligstämplat hos försvaret. Flera har undrat för vem det behöver hållas hemligt, eftersom man ju lämnat över det till ryssarna för analys. Och 2007, era år efter att Ekéus lämnat sin utredning, blir ljudet offentligt. Det spelas upp i radio och teve. Till en konferens på Försvarshögskolan tar någon fram en förteckning över de fartyg som fanns i området när ljudet spelades in.

När skolskepparen Ulf Busch får höra ljudet, utbrister han:

– Det är ju min båt!

Han minns att han var i Hårfjärden med sin taxibåt Amalia den aktuella dagen. Hans båt har en skadad propeller och ett mycket speciellt ljud, som han känner igen på inspelningen.

Försvarets forskningsinstitut jämför ljuden. Analysen visar att Amalias motortändarfrekvens, skadade propellerblad och varvtal stämmer med inspelningen. En kontroll i körjournalen visar att den tvåmastade galeasen var på den exakta plats utanför Mälsten där ljudet spelats in klockan 18 den 12 oktober 1982.

Den var där för att köra dit två journalister från Dagens Nyheter som hyrt båten för att följa den dramatiska ubåtsjakten på plats.

När detta blir känt vill många medier höra vad Carl Bildt, som då blivit utrikesminister, har att säga. Men han hälsar dem via sin pressekreterare att han inte har några kommentarer. Senare medger han på sin blogg att det finns faktorer som talar för att ljudet kom från taxibåten, men också uppgifter som inte är lika entydiga: ”Bilden var – och är – komplicerad och sammansatt.”

I slutet av Excellensen, SVT:s dokumentär om Carl Bildt som sänds 1 april 2013, säger reportern Björn Thunbäck i sin speakertext:81

”Vi har intervjuat Carl Bildt i sammanlagt fem timmar. En sak som är slående är att han alltid på något vis får rätt. Men vi har en fråga där han bara måste ha fel. Och det gäller hans gamla paradämne ubåtsintrången i Sverige.”

Alla utredningar har kommit fram till samma sak, hävdar Bildt.

– Det vill säga att vi hade allvarliga ubåtskränkningar. Och varifrån de kom.

Men inte varifrån de kom. Där var det ju olika ...

– Nej.

Sedan ger sig Bildt iväg i ett resonemang som får Thunbäck att avsluta sin dokumentär med orden:

”Vi vet att vi har rätt. Men när vi pratar med Carl Bildt börjar det kännas som att vi har fel.”

Och U137 då? Den sovjetiska ubåten allt börjar med?

Ja, den köper Bert Karlsson i mitten av åttiotalet och har som attraktion på sitt Skara Sommarland. I alla fall hävdar han att den skrotade Whiskeyubåten han har i sin nöjespark fram till 1995 är just U137.82

Experterna tvivlar starkt.

Noter:

Ubåtshaveriet

Ingvar Svensson och Bertil Sturkman var ute tillsammans först, men Sturkman gav sig sedan ut ensam och det var då han ensam upptäckte ubåten vid niotiden på morgonen. Ubåten hade gått på grund vid 20-tiden kvällen dessförinnan.
Den sovjetiska örlogsflaggan visar en röd stjärna vid sidan av en röd hammare och skära, på vit botten.
Kapten av tredje rangen Gusjtjin.
Eller S363 som den egentligen hette. Ubåtar av den aktuella typen är i regel utrustade med två kärnvapentorpeder.
Filter 44, 2015, Mattias Göransson: ”Lågvattenmärket”. Kaptenen ska ha trott att han befann sig öster om Bornholm tills hans ubåt rände upp på grundet i åtta knops fart. Även ETC 1999-07-01, Dan Josefsson: ”Ubåtsfrågan – en svensk skandal att skratta och gråta åt”.
Ubåtsklassen kallades med Natos beteckning W, Whiskey med engelskt bokstaveringsalfabet.
Sveriges Historia 1965-2012: 237 : Åren 1981-1994 registrerades 6 300 observationer av ”ubåtsrelaterade föremål”. Enligt Filter 44/2015, 6.367 under ”de kommande 15 åren”.
Jfr Aftonbladet 1986-07-18, Sakari Pitkänen: ”Vi jagade en ubåt”. Fotografen åkte båt med sin sambo vid kusten mellan Sundsvall och Hudiksvall. De hävdar att de förföljde periskopet i tjugo minuter. Då såg de ett ubåtstorn. Men då var filmen i kameran slut. Jag skrev själv om misstänkta ubåtar i Aftonbladet sommaren därpå.
Intervju i Ekot, återgiven i P3-Dokumentären ”Ubåtshotet”, 2006-04-23 av Fredrik Johnsson och Kristofer Hansson.
Sveriges Historia 1965-2012: 332-333. ”Att det fanns kopplingar mellan den välvilliga behandlingen av försvarsbudgeten och de inrapporterade ubåtarna är uppenbart – och kritiker hävdade att misstänkta ubåtar hade en tendens att dyka upp just när förhandlingen om nya försvarsanslag gick in i en kritisk fas.” Under sjuttiotalet hade anslagen till ubåtsjakt skurits ner. Det fanns också en dragkamp mellan marinen och flygvapnet som fått ökade anslag till JAS-projektet.
Händelseförloppet är hämtat från SOU 2001:85, s.94 .

Egentligen natt mot onsdag. Kommunikén sändes ut 00.20.
652 ackrediterade journalister, varav 450 svenska, enligt Ubåtsskyddskommissionen SOU 1983:13, s.54. Enligt Filter, 500 st. Enligt Ekéus, 450 respektive 200.
ETC 1999-07-01, Dan Josefsson: ”Ubåtsfrågan - en svensk skandal att skratta och gråta åt”.
Bodström: 245.
Filter 44, 2015, Mattias Göransson: ”Lågvattenmärket”. Sveriges Historia 1965-2012:329.
Händelseförloppet som följer är svensk politisk historia och är ingående beskrivet i memoarer och biografier från tiden. Carlsson 1999: 78 , Elmbrant 1989: 270 , Berggren 618 , Adelsohn 2014: 213 , Bodström: 243 m. .
Jfr Adelsohn 2014: 213. Olle Svensson är då ordförande i konstitutionsutskottet och Maj-Lis Lööw är ordförande för det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Tidigare landshövdingen Lars Eliasson från Centern har varit riksdagsman och ledamot av era försvarsutredningar.
Försvarsminister Börje Andersson framhåller att det skulle bli stor politisk strid om regeringen inte accepterade Bildt. Då gav Palme med sig, hävdar Lennart Bodström. Bodström: 246.
Berggren: 622. Carlsson 1999: 66 . Bildt och Andersson var drivande i utredningen. De andra var mer passiva. Några – till exempel f.d försvarsministern Anders Thunborg och dåvarande utrikesminister Lennart Bodström – har hävdat att Bildt var den dominerande. Andra har hävdat att Andersson hade en starkare roll. Enligt Sverker Åström – som refereras av Bodström: 248 – oroade sig Sven Andersson för att det skulle uppstå en svår politisk strid om man inte gick på Bildts linje. I slutskedet tvekar centerpartisten Lars Eliasson, men efter att Sven Andersson kontaktat hans partiledare Thorbjörn Fälldin förmås Eliasson att ansluta sig till de andra.
Att Stefenson togs in som enda militära expert kritiseras i SOU 2001:85 s.142f: ”Detta var ett märkligt förfarande, som illustrerar Ubåtsskyddskommissionens unika karaktär i svensk utredningshistoria.” Sekreterare i utredningen blev Michael Sahlin. Enligt Lennart Bodström till hörde Stefenson och Sahlin Carl Bildts ”nätverk”. Det ska, enligt Bodström, ha varit Bildt som vid regeringsbildningen 1991 bestämde att Sahlin skulle bli statssekreterare i det moderata Försvarsdepartementet. Bodström: 247.
Bodström: 249 citerar Svenssons memoarbok från 1994, i vilken Svensson citerar ur sin dagbok från den 27 februari 1983.
Elmbrant 1989: 273.
Bodström: 250.
I Hårsfjärden handlade det, enligt kommissionen om ”ubåtar tillhörande Warszawapakten, det vill säga väsentligen sovjetiska ubåtar”. Även i andra fall har det under perioden 1980–82 det rört sig om ”kränkningar genom sovjetiska ubåtar”, enligt rapporten.
I rapporten hänvisas även till signalspaning från FRA. Den tas senare tillbaka.
Både justitieminister Ove Rainer och utrikesminister Lennart Bodström var tveksamma till att peka ut Sovjet. Även försvarsminister Anders Thunborg har senare uttalat skepsis.

Elmbrant 1989: 274, Berggren: 623. Carlsson: 63 . Kommissionens rapport presenterades 26 april 1983. Sven Andersson informerade Palme muntligen 12 april. Regeringen diskuterade saken vid ett extra möte 24 april. Då får Anders Thunborg och Sverker Åström i uppdrag att göra utkast till protestnoten. Pankin överlämnar Sovjets svar till Palme 5 maj. När Socialdemokraterna verkställande utskott möts 17 maj framförs flera misstankar om att militären körde sin linje för att få in Sverige i Nato eller för att driva fram ökade anslag till Marinen.
Ekéus: 165.
Den 4 maj 1983 sprängdes minor mot en misstänkt ubåt i Töre ärden. Den 1 juli-4 augusti 1983 pågick ubåtsjakt utanför Töre. Törefjärden spärrades med ett timmersläp för att hindra inkräktarens flykt.
Bildt reser till USA tre dagar efter att kommissionen presenterat sin rapport och är där en dryg vecka. Se till exempel Expressen 1983-05-03, Leif Brännström: ”– Palme behövde inte spionera...”
Elmbrant 1989: 276. Mötet i Utrikesnämnden hålls 20 maj 1983. Enligt Elmbrant är Palme lugn och sansad. Adelsohn skriver dock i sin dagbok: ”Stort bråk med Palme om Calles USA-resa. Palme verkar ’running scared’.” Adelsohn 1987: 142.
Berggren: 623. Palme säger att det inte såg bra ut att en ledamot av ubåtskommis- sionen åkt till USA innan ”bläcket torkat” på ubåtsrapporten. Elmbrant 1989: 276: ”Regeringen bör kunna ställa vissa anspråk på en oppositionsföreträdare som har varit ledamot av ubåtskommissionen”, säger Palme också.
DN 1983-05-21: ”Skarp reprimand i utrikesnämnden, Bildt läckte till Pentagon”. Artikeln är osignerad.
Bildt sa även, enligt Elmbrant 1989: 277, att Palme använde sig av ”skitprat” och ”oerhörda oförskämdheter”.
Carlsson 1999: 79, som refererar till DN 1983-05-22.
”Det fanns flera i Olof Palmes närmaste omgivning som rådde honom att strunta i den unge moderatriksdagsmannens oförskämdheter. Jag gjorde inte ens ett försök. Ingen kunde hindra Olof Palme från att fortsätta striden”, skriver Ingvar Carlsson. Carlsson 1999: 79.
Berggren: 624 och Peterson: 106f.
Peterson: 106f: ”När bråket med Carl Bildt om utrikespolitiken och ubåtsfrågan pågick som värst reagerade Olof Palme personligt: ’jag ska jaga skjortan av honom. Jag har inte glömt bilden.’ Olof Palme föraktade Carl Bildt. Han tyckte Bildt var en elak person”, skriver Thage G. Peterson. Carl Bildt hävdar dock när jag frågar via mejl att det också fanns en annan sida av Palme, grundad i vänskapen mellan deras familjer: ”Olof Palme var ju som person lojal mot familj och vad som hörde den till, och fortsatte att fråga om min pappa och hans bröder vid åtskilliga tillfällen också under långt senare år. Farmor höll kontakt med hans mamma så länge det var möjligt.”
Adelsohn 1987: 143-144.
Carlsson 1999: 79. ”Carl hade minut för minut delgivit pressen vad han gjort men utelämnat vissa saker och Palmes angrepp på honom föreföll därför hänga i luften”, skriver Adelsohn i sin dagbok. Adelsohn 1987: 143f. ”Carl är en aning störd, inte utan skäl”, skriver Adelsohn också.

Expressen 1983-05-27, Kerstin Matz, ”Bildt trotsar Palme: – Jag kan göra samma sak en gång till.”
När Bildt senare förhörs i Konstitutionsutskottet om resan säger han att dess syfte varit att de diskutera nedrustningsförhandlingar och amerikansk-sovjetiska relationer, och inte ubåtskränkningar. Ekéus: 154, KU 1983/84:30, kapitel 12.
Det har heller inte hänt sedan dess. Enligt Adelsohn är uttalandet det hårdaste som gjorts av en svensk regering mot en enskild riksdagsman. Adelsohn 1987: 147.
Detta hävdas till exempel av Elmbrant, Carlsson, Berggren och Möller.
Bodström: 288 . Berggren: 625f.
Med på middagen var – förutom Bodström – Harald Hamrin, DN, Lars Christiansson, SvD, Inger Viklund-Persson, TT, Mildred Eriksson, Rapport, Lennart Lundh, Aktuellt och Inger Arenander, Dagens Eko, samt Bodströms medarbetare Christer Wretborn och Lars Lönnback.
Bodström har även stört sig på att Christiansson i Svenska Dagbladet ofta publicerar hemliga uppgifter som han ansåg skadade förhållandet till andra länder. Bodström uppdrar hösten 1983 till språkforskaren Sture Allén att utröna om källorna till artiklar i SvD går att finna i UD-dokument som skickats vidare till utrikesutskottet och utrikesnämnden – där Bildt ingår. Allén finner att SvD med största sannolikhet ha tillgång till UD:s hemligstämplade handlingar. En debatt uppstår om lämpligheten i att Bodström efterforskar källor. Han anmäls till KU av Moderaterna och Folkpartiet, men prickas inte. Bodström: 208 . Bodström skriver det inte rakt ut i sin memoarbok, men mellan raderna anas en tydlig misstanke att en av dem som läcker till Christiansson är Bildt. Ingvar Carlsson beskriver Christiansson som ”nära lierad med Carl Bildt”. Carlsson: 86. När Carl Bildt blir statsminister 1991 gör han Christiansson till presschef.
Expressen 1985-02-04, Ingvar Hedlund: ”De fick veta – men höll tyst”. Till huvudrätten serverades det exklusiva franska vinet Chateau Meinei, årgång 1974, till desserten det halvsöta Chateau du Cros.
Detta inträffade i augusti 1983.
Samtal med Lars-Olof Lampers som skrev uppsatsen och senare börjat arbeta som journalist. Middagen ägde rum 30 januari. Artiklarna i DN och SvD publicerades den 3 februari. Promemorian daterad 1 februari är författad av Odd Eiken som då arbetade för Moderaternas partiledare Ulf Adelsohn. Lampers har inte fått något svar från Eiken om detta, men Christiansson har sagt att promemorian måste vara feldaterad.
Bodström: 299. Den 2 februari var Christiansson hembjuden till middag hos Carl Bildt, enligt Bodström.
Inger Arenander var då 29 år.
Adelsohn 1987:291. Uttalandena görs söndagen den 3 februari 1985.
Expressen 1985-02-03, Ingvar Hedlund: ”Ska ubåtarna sänka Bodström?”.
Expressen 1985-02-04, Tommy Schönstedt: ”– Palme måste byta ut honom”.

Aftonbladet 1985-02-03, Thomas Jonasson: ”Lennart Bodström i nytt blåsväder”.
Bodström fick lämna posten som utrikesminister av flera skäl. Palme ville gärna driva utrikespolitiken själv. Bodström hade en svag ställning som utrikesminister redan från början och drog heller inte jämnt med kabinettsekretaren Pierre Schori som hotade att sluta om Bodström var kvar. I samband med ministerbytet säger Palme till Bodström att han inte förutsett att Moderaterna skulle söka strid i utrikespolitiska frågor. Men nu behövde han en chef för UD som var mer taktisk och politiskt erfaren. Ny utrikesminister blir luttrade Sten Andersson som när han tar över förklarar för Bodström att han inte kommer att ta strid med Carl Bildt på samma sätt. Han skulle istället ”omfamna Bildt och krama honom till döds”, enligt Bodström: 226-232.
Lennart Bodström avled den 30 april 2015, 87 år gammal.
Carlsson 1999: 91. ”En betydande förstärkning av ubåtsskyddet ägde rum under 1980-talet. Kostnaderna steg under åren 1980-87 med cirka en miljard kronor. Försvarsmakten fick under denna tid också ökade befogenheter att använda vapenmakt mot ubåt inom svenskt territorium.”
Carlsson 1999:89 . I gruppen ingick Hans Dahlgren, statsrådsberedningen, Jan Eliasson, utrikesdepartementet och generalmajor Bengt Wallroth, försvarsdepartementet. Statsminister Ingvar Carlsson såg en diplomatisk öppning i relationerna till president Gorbatjov och premiärminister Ryzkov och den nya ledningen i Sovjet. Man skulle kunna lösa den segdragna och viktiga frågan om ekonomiska avgränsningar i Östersjön. Men anklagelserna om ryska intrång förbistrade relationen. ”jag var inte beredd att äventyra en annan viktig fråga för vår nation för att rädda ansiktet på frustrerade svenska marinofficerare”, skriver Carlsson: 92. Därför tillsattes gruppen för att gå igenom vad som gick att säkert bevisa. Gruppen finner att det inte går att peka ut någon nation. Sovjetunionen accepterar Sveriges förslag om avgränsningar i Östersjön.
Marinen får ytterligare 700 miljoner och ökade befogenheter att använda våld mot de ubåtar man upptäcker.
Ekéus: 212.
Carl Bildt, Ubåtskränkningarna mot Sverige – bakgrund, mönster och motiv. Inträdesanförande i Kungliga Krigsvetenskapsakademien 4/12 1990.
Regeringens granskningsgrupp som inte fann fog att peka ut någon nation, kallar Bildt för regeringens ”motgrupp”.
Jfr Carlsson 1999:100. Enligt Ingvar Carlsson kan Bildts tvärsäkra scenarier kan få besvärliga diplomatiska konsekvenser.
Från FOA, FMV och Berga Örlogsskolor.
Flera andra band flygs till FOA som finner att ljuden beror på ett elektronikfel. På inga av dem hörs någon ubåt.
ETC 1999-07-01, Dan Josefsson: ”Ubåtsfrågan – en svensk skandal att skratta och gråta åt”.
Ekéus: 244f.
Carlsson 1999: 102 .
”Carl Bildt hade särskild anledning att känna sig obehaglig till mods. Därför gav han en ännu mer svårtolkad och knapphändig information på den andra punkten. Carl Bildt nämnde i förbigående och i en mening att en kontakt ägt rum med president Jeltsin i ubåtsfrågan”, skriver Carlsson 1999: 103. Se även Konstitutionsutskottet 1994/95:30.

Ekéus: 246 .
Brev från statsminister Carl Bildt till president Boris Jeltsin, daterat 1994-05-25. Från Ekéus: 246f. Se även Konstitutionsutskottets behandling av ärendet i 1994/95:KU30, s. 107 och tillhörande bilaga A 11.3 och bilaga B 18. Brevet återges här i förkortad version.
KU-förhör med Carl Bildt 1995-04-24. Konstitutionsutskottet betänkande 1994/95:KU30.
Bildt prickades för att ha agerat ”olämpligt” i kontakterna med Jeltsin. Bland annat borde han först ha informerat utrikesnämnden innan brevet sändes.
Sveriges Historia 1965-2012: 330.
Bodström: 274.
Rolf Ekéus ansåg att kommissionen 1983 ”fällde ett politiskt snarare än sakligt grundat avgörande”.
Ekéus: 252.
Excellensen, del 2. SVT, 2013-04-01.
Bert Karlsson tar även U-137:s kapten Anatolij Michajlovitj Gustjin till Skara sommarland för att jobba där en månad och berätta om grundstötningen och spela fotboll i det så kallade tv-laget där Bert Karlsson också är med. Enligt Bert Karlsson berättade Gustjin att det var fylleri och inget annat som låg bakom grundstötningen. Gustjin blev, efter att han återvänt till Sovjet, framgångsrik bilhandlare. Jfr Karlsson (2006).

Björn Häger - om journalistik

torsdag 26 december 2024

U-137 och den galna tid som följde – här är kapitlet om ubåtshysterin från Uppdrag Bildt

Ubåtshaveriet

Bloggintresserade

Om mig

Länkar

Bloggarkiv

Reporter en grundbok i journalistik

Intervjuteknik

PROBLEMPARTIET