Sverigedemokratbevakningsdebatt på Gräv

Bevakningen av Sverigedemokraterna väcker grundläggande frågor om vad som är journalistikens egentliga uppgift. Om detta handlar den avhandling jag arbetar med. En symbolfråga är till exempel: Syftar SVT:s valutfrågningar till att ge väljarna information om de partier som kan komma att ha betydelse för beslutsfattandet efter valet? Eller handlar de om att ge sändningstid enbart åt de etablerade riksdagspartierna?

I helgen deltog jag i en diskussion på Grävande Journalisters årliga seminarium. Den handlade om journalisternas ängsliga förhållande till Sverigedemokraterna, nu när partiet ser att bli ett parti att räkna med.

I panelen deltog Niklas Orrenius, Sydsvenskan, som skrivit mycket om SD och är en av landets klokaste journalister, cheferna Jan Helin, Aftonbladet, Jan Axelsson, SVT och Sanna Klinghoffer, fd SR Kaliber. Moderator var: Amanda Rydman. Själv deltog jag i egenskap av journalist med erfarenhet av politisk bevakning och forskare i just sådana här mediefrågor.

Grävande Journalister spelade in debatten. Och den finns att se på Bambuser:

Forskning om Sverigedemokraterna och medierna i valet 2010

Sverigedemokraternas opinionssiffror skapar bryderi på många redaktioner. Hur ska Sd och liknade partier hanteras? Detta är ämne för den avhandling jag arbetar med. Utifrån Mittuniversitetets forskningsdatabas har jag studerat valrörelsen 2006 och konstaterat att medierna knappt nämnde Sd alls, fastän opinionsmätningarna signalerade en uppgång som skulle leda till ökat inflytande.

Mycket talar för att det blir en annan strategi inför valet 2010 än att försöka tiga ihjäl Sd. Det visar inte minst den stora uppmärksamhet partiet fått efter Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet.

Under våren kommer jag att titta närmare på hur olika medier bestämmer sig för att hantera Sd. Tänker man tiga om dem? Granska dem hårdare? Bevaka dem på samma sätt som andra partier? Hur formulerar man sin policy kring detta?

Hur medierna resonerar, är intressant även på ett högre plan. Det illustrerar hur olika medier ser på neutralitet och objektivitet i nyhetsbevakningen, hur de ser på sitt sociala ansvar och sin roll i den demokratiska processen. Ingår det i mediernas informationsuppgift att konsekvensneutralt berätta om politiska aktörer som ser ut att få inflytande? Eller kan man välja att försöka tiga ihäl partier man vill ta avstånd ifrån?

För att få svar på detta planerar jag bland annat att intervjua reportrar och ansvariga utgivare, både före och efter valet.

Frågor om hur medierna hanterar extrema och populistiska partier kan också relateras till Danmark och Norge, eller de svenska mediernas roll i Ny demokratis snabba uppgång 1991.

Under våren hoppas jag få tillfälle att diskutera dessa frågor med mediefolk och forskare.

Medieutbildarna håller också en särskild kurs, där "nya" frågor kring mediehanteringen av Sd och liknande partier tas upp, även i form av praktiska övningar.

Och det är knappast något det går att bortse från. Att många tar Sd:s siffror på allvar, kan kanske illustreras av att en mängd ståuppkomiker häromveckan samlades för att hjälpa varandra skriva elaka skämt om partiet.