Framträdandet blev en katastrof, om man ska tro reaktionerna i sociala medier. Det hedrar förstås Maud Olofsson att hon ställde upp och lät sig intervjuas. Men "Hur tänkte du där?" vill man ändå fråga om varför hon gick till Aktuellt utan att ha ett svar på den givna frågan hon måste ha räknat med att få.
Hon vägrade komma till KU. Hade hon också avstått från att komma till Aktuellt hade saken kanske blivit glömd efter ett tag. Nu kommer det att leva kvar i evighet som en pinsam kultklassiker på Youtube, ungefär som det blev när Bosse Ringholm satt på en presskonferens och upprepade samma fras till svar på alla frågor. De flesta har glömt detaljerna i den affären, men minnet av papegojsvaret lever kvar.
Intervjun i Aktuellt blir ännu ett exempel för mig att använda när jag undervisar i intervjuteknik. Det borde också användas av medietränare för att visa vad som inte funkar.
Här är några slutsatser:
- Papegojmetoden, det vill säga att undvika svara på en given relevant fråga genom att upprepa ett intränat papegojsvar tills intervjuaren ger upp, gör bara saken värre. I samtliga fall jag sett det tillämpas har det levt kvar som lustiga pinsamheter på nätet, långt efter att ursprungshistorien blivit glömd. Landets medietränare borde ha dragit den slutsatsen redan efter att Bosse Ringholm gav namn åt metoden. Men av någon oförklarlig anledning tycks den fortfarande läras ut. Den som fått sig itutat att tillämpa den, borde kräva pengarna tillbaka av sin medietränare.
- Maud Olofssons motiv för att inte svara på frågan om vad Reinfeldt visste har inte blivit klarlagda. Men det väcker misstankar som borde ge journalister vittring på att gräva vidare. (Jag får associationer till det politiska rävspelet i teveserien House of cards.)
- Genom att ställa upp på intervjun i Aktuellt utan att svara gjorde hon saken värre. Hon borde ha förstått vilka frågor hon skulle få och varit beredd på att programledaren skulle vara så påläst och professionell att han inte skulle släppa taget om den givna fråga som alla vill ha svar på.
- Aktuellts programledare Pelle Nilsson gjorde ett föredömligt jobb. Lågmält och kunnigt pressade han på och upprepade i olika varianter sin fråga, utan att frestas till att slå över i ett tonläge som skulle kunna uppfattas som aggressivt och oförskämt. Inte heller lämnade han blottor i frågorna som gav Maud Olofsson tillfälle att hänga upp sig på detaljer och ställa motfrågor, på det sätt som Carl Bildt ofta gör för att slingra sig undan känsliga frågeställningar. Med sitt sätt att upprepa frågan pressade han Maud Olofsson så långt det var möjligt till att svara på den. Och för tittarna blev det därmed tydligt att hon slingrar sig.
Som sagt, intervjun är ett utmärkt pedagogiskt exempel för journalister på hur en slingrare kan hanteras. Och för politiker hur det straffar sig att uppträda arrogant gentemot den som ställer den fråga medborgarna har all rätt att få svar på.
I efterdyningarna till intervjun, såg jag någon föreslå att Publicistklubben borde inrätta ett särskilt papegojpris som skulle utdelas till den som mest flagrant undviker att svara på en för allmänheten relevant fråga. I år skulle Maud Olofsson vara en given kandidat.
