Medieträningsproblematik

På onsdag 10 februari ordnar Institutet för mediestudier en debatt om medieträning där jag ska delta. Den sker på JMK i Stockholm kl 15.00-18.00 och utgår från uppsatsen Scenpolitik och scenjournalistik.

Medverkar gör

• Anna-Maria Havskogen, Lunds universitet, som skrivit uppsatsen.
• Sigurd Allern, professor i journalistik, JMK/Universitetet i Oslo.
• Kristina Axén Olin (M), borgarråd i Stockholm 1998-2008.
• Jenny Lindahl Persson, informationschef Vänsterpartiet, medförfattare till boken Medietränad (2005), tidigare PR-konsult på Hill & Knowlton
• Och så alltså jag, bl a i egenskap av författare till boken Intervjuteknik.

Moderator:
Torbjörn von Krogh, föreståndare Sim(o), doktorand vid Mittuniversitetet.

Funderar på att ta upp:

• de problem de intränade undanslingringsmetoderna för med sig för demokratin och för journalisters möjligheter att ge en sann bild av den politiska maktutövningen.
• de myter medietränare odlar om oss journalister för skrämma folk att köpa deras tjänster
• den betydelse Janne Josefsson har som marknadsföringsspöke för medieträningsindustrin
• vad journalister kan göra för att hantera folk som följer medietränarnas mall

Kanske kan jag påminna om en intressant liten studie som presenterades idag av Grävande Journalister som talat med folk på Nyhetsmorgon och P1-morgon om vilka krav som politikerna ställer för att medverka.

Pressekreterarna försöker styra debatterna. Minstrarna vägrar att medverka om de inte får som de vill. Särskilt ovilliga är de att möta vanliga människor, sådana som drabbats konkret av de politiska besluten.

Kanske blir det tillfälle att stilstudera någon politiker som tillämpar olika tricks för att vifta bort en besvärande granskning, till exempel:

Thomas Bodström i Nyhetsmorgon som sin frånvaro i riksdagen (notera hur Bodström nästan klarar sig undan med att upprepa en slingerslinga som går ut på att riksdagsarbetet bara omfattar de minuter han trycker på voteringsknappen, vilket är ungefär som att säga att en fotbollsspelare bara jobbar de sekunder han nuddar bollen. Han säger också att han missar voteringar för att de "kommer så hastigt". Det gör de inte. De ligger på bestämda tider som ledamöterna känner till månader i förväg.)

Maud Olofsson i Ekots lördagsintervju (notera särskilt sekvensen som börjar vid ca 10.50 där hon ihärdigt undviker att svara på frågan om hon fått veta vilka som finansierar Spykers Saabaffär)

Här är några fler, till när Sven-Otto Littorin tydligt illustrerar hur ogärna han vill prata om sin den akademiska examen han hävdat att han haft:

En klassiker där brittiske Jeremy Paxman ställer om samma fråga tolv gånger utan att få svar.

• BBC:s Newsnight försöker under fyra minuter och 20 sekunder få Margot Wallström att svara på om det finns något som de europeiska väljarna skulle kunna göra som skulle kunna stoppa Lissabonfördraget.
  
  
  
  Fredrik Reinfeldt vill inte svara på frågor om tänkbart samarbete med SD. Och när SVT upprepar frågan när han glider undan den, kontrar han med att anklaga programledaren för att gå socialdemokraternas ärenden.
  
  
  
  Ulf Kristersson, moderat socialborrgaråd i Stockholm, får en obekväm fråga från utbildningsradion. Och väljer att fly.
  
  
  Laila Freivalds lämnar den kontrollerade politikerrollen och skäller ut journalisterna.
  
  

En bild av vilka budskap medietränarna förmedlar ges i dessa små instruktionsfilmer från företaget Din mediacoach:

• Intervjuförberedelser 1 - Medieträning: ställ motfrågor enligt mallen när reportern ringer
• Intervjuförberedelser 2 - Medieträning: försök förutse de tuffa frågorna, bestäm vilket budskap du ska föra fram.
• Intervjuförberedelser 3 - Medieträning: googla reportern för att se om han är redaktionens stjärna.
• Intervjuförberedelser 4 - Medieträning: bort med Che Guevara-porträttet, hemliga papper och dyra guldklockan, bjud på kaffe och kaka.

Så här marknadsförs behovet av medieträning, till exempel med den ständigt gäckande Janne Josefsson, kombinerat med - det inte helt korrekta - påståendet att journalister har "tre års intervjuutbildning".

"Reportrar har ofta en flerårig akademisk utbildning i konsten att intervjua", säger till exempel denna medietränare:

Så här kunde bli i en tid för länge sedan då politikerna inte tyckte att de behövde medieträna sig inför ett framträdande i teve. En klassisk intervju, som fick symbolisera inledningen på en skjutjärnsepok. "De tre O:na" intervjuar Tage Erlander inför kommunalvalet 1966.


I denna exempelsamling går det förstås inte att undvika Carl Bildt, slingrandets oöverträffade mästare. Här i en intervju från 2007 som TV4s Ulf Kristofferson lagt upp på sin FB-sida. Bildt viftar bort frågorna med att påstå att han redovisat alla sina optioner. Det hade han inte. Några dagar senare tvingades han medge att "TV4 hade rätt". KU prickade honom senare för att han inte redovisat alla sina optioner.

Inte någon medietränad politiker visserligen, men ändå svårt att motstå.
Zlatan sätter punkt på klassiskt vis när han tröttnar på Peter Jihdes frågor:


I nästa nummer av Grävande Journalisters tidning Scoop skriver jag om att intervjua slingrande politiker som följer medieträningsmönstret.

Fler kul och illustrativa exempel att fylla på med här, mottages tacksamt. Tipsa gärna.