Kloka ord om SD från tung statsvetare

Hur ska Sverigedemokraterna hanteras av det mediala och politiska etablissemanget? Den frågan kommer att ta stor plats i den publicistiska debatten under det kommande valåret. Klokaste tankarna hittills kommer idag på SvD:s Brännpunkt från statsvetarnas statsvetare, Leif Lewin, som var professor i Uppsala redan när jag läste statskunskap där på 1980-talet.

• Tiga ihjäl dem, går inte.
  
• Inte heller är det klokt att gå i koalition mot dem och göra dem till enda opposition. Lewin pekar på erfarenheter som talar mot den stategin.
  
• Att försöka bekämpa Sverigedemokraterna genom att fokusera enbart på deras främlingsfientlighet är heller inte så lyckat eftersom det är ett drömläge för ett parti att få fram sin favoritfråga i ramppljuset, hävdar Lewin.

Lewin:

"Enligt min mening bör Sverigedemokraterna inte behandlas på något speciellt sätt. Man bör ta debatten med dem i alla frågor och därmed visa på den valhänthet och brist på konkretion, som tillkommer alla enfrågepartier. Inför de stora frågorna om finanskris, global uppvärmning och saneringen av missbruket inom välfärdssystemet framstår Sverigedemokraternas populistiska slagord i all sin ansvarslöshet och ömklighet."´

Inte heller bör vi fixera oss så mycket vid SD:s opinionssiffror, tycker Lewin eftersom de:

"utgör svar på frågan hur intervjupersonerna skulle rösta 'om det var val idag'. Det är bara det att det inte är val idag. Ett val föregås av en valrörelse, vars hela syfte är att ändra på opinionssiffrorna."

En opinionsundersökare har påtalat att mätresultaten därför är:

"lika ointressanta som att mitt i vintern fråga någon vad han skulle ta på sig för kläder 'om det var sommar idag'. "

Ett fall för folklivsforskarna då barnen fick välja mellan Tomten och Kalle Anka

På julafton råkade vi ut för ett socialt experiment som borde dokumenteras av någon folklivsforskare. Tomten kom för tidigt, mitt i Kalle Anka, just när hackspetten rände runt som värst i djungeln.

Och man kan tro att dagens ungar som kan se på tecknat dygnet runt, skulle välja tomten och alla paketen när julens två höjdpunkter krockar. Men det gjorde i alla fall inte de fyra barn som fanns hos oss. De ville hellre se på Kalle, presenterna fick ligga kvar under granen och tomtens ärende blev kortast möjliga.

I den amerikanska nättidningen Slate berättar Jeremy Stahl med förvåning om det starka grepp Disney haft över de svenska jultraditionerna sedan 1959. Han citerar en svensk expert:

"At 3 o'clock in the afternoon, you can't to do anything else, because Sweden is closed," Lena Kättström Höök, a curator at the Nordic Museum who manages the "Traditions" exhibit, told me. "So even if you don't want to watch it yourself, you can't call anyone else or do anything else, because no one will do it with you."

To Kättström Höök, Sweden's affection for Kalle Anka is tied up with older holiday traditions. "It's the dream of the old peasant village before people moved to towns," she said. "Kalle Anka is almost like gathering around the fire in old times and listening to fairy tales."

Denna jul fick vi en tydlig illustration av styrkan i den samlande lägerelden kah-lay ahn-kah, som Slateskribenten förklarar att det ska uttalas.

Och jag tror faktiskt att den som blev mest ledsen av att konstatera detta var tomten själv.

Comhem-arrogansen visar att "Arga Konsumenter" behövs

Säg "Comhem" och du har ett givet samtalsämne. Då får du folk att spotta och fräsa och berätta historier och Sveriges sämsta företag. De flesta är kvar hos Comhem, bara för att det är för jobbigt att byta till något annat.

• Trots att räkningarna smygvägen tickar upp till sanslösa nivåer.


• Trots att det är omöjligt att begripa sig på deras system för prissättning.


• Trots att 3:an och 5:an och en massa andra reklamfinansierade slaskkanaler plötsligen försvinner och att det blir flera hundralappar dyrare i månaden att få dem tillbaka.


• Trots att tekniknörderi går före kundservice och pedagogiskt tänkande.

Comhem har en ordning där lösenordet till e-postadressen kopplat till Comhem-abonnemanget är ett annat än lösenordet för att komma in till "mina sidor" och är en teknisk kombination som ser ut som någon ramlat över tangetbordet, omöjligt att komma ihåg.

Ringer man supporten för att fråga hur man ändrar till ett lösenordet som går att komma ihåg, får man först knappa in en massa siffror och koder, sedan vänta i kö och sedan bli kopplad till någon som sedan kopplar vidare till någon annan, som säger att "tyvärr det där är det många som klagar på, men det kan vi inte göra någonting åt".

Kokande av rättshaveristisk irritation blir man ombedd att vänta kvar i telefonen för att betygssätta samtalet man just haft.

"Hur var tonfallet hos den du just talade med?" frågar enkätrösten.

Callcenterslavarnas trötta suckar där de sitter ute i någon glesbygdsort med låga löner och billiga hyror och varken kan hjälpa till eller förklara, är knappast huvudorsak till att det på nätet väller ut floder av ilska riktat mot Comhem.

Här är ett tips till Comhem, här är de frågor ni borde ställa, så att rätt saker blir betygssatta:

1. Begriper du dig på vårt system för prissättning?


2. Hur påverkar våra dyra priser din benägenhet att, så snart tillfälle ges, byta till någon annan och aldrig komma tillbaks?


3. I hur hög grad har vi missat att förstå poängen med att sätta kunden i centrum?


4. Hur synd tror du det är om de människor som tvingas sitta och ta emot samtal från arga kunder och sedan få sitt tonfall betygssatt?


5. Hur tycker du att svårigheterna för kunder att byta leverentör inverkat på våra möjligheter att agera arrogant mot dem vi tjänar våra pengar på?

I den senaste mätningen från Svenskt Kvalitetsindex lyckas Comhem med bedriften att sänka sitt redan rekordlåga betyg. Att de ändå lyckas behålla så många av oss kunder är enbart ett bevis på att konkurrensen på marknaden inte fungerar.


Det är också ett bevis på att det behövs vassare konsumentjournalistik. Överst på min lista över bra idéer finns "Arga Konsumenter", en sajt, ett program i radio- eller teve, eller en tidning, där företag av Comhemtyp kan få sina fiskar varma - och där vi konsumter med rättshaveristiska behov kan få ett terapeutiskt utlopp för vår ilska.

Om någon mer än jag vill genomföra denna idé, är det bara att meddela mig så hänger jag på. Det finns ingen genre som är så stimulerande som tuff, kritiskt granskande konsumentjournalistik.

Läs mer:

• "Hur lyckas Comhem sänka kundbetyget?"


• Läsare rasar mot Comhem


• Svenskt Kvalitetsindex: "Comhem får lägst betyg"


• Comhems VD Tomas Franzén: "vi har inte gjort tillräckligt"

Scoop skriver bra om Reporter, men...

En fin julklapp kom häromdagen, i form av en recension av Reporter, en grundbok i journalistik i Grävande Journalisters tidskrift Scoop. Vitsorden väger tungt från denna, i min värld så viktiga, publikation. Scoop tycker att jag lyckats få ihop:

"en bok som är lika underhållande oavsett om man är en hängiven grävreporter enbart inriktad på Det stora scoopet, uteslutande skriver resereportage eller helt enkelt är intresserad av språk och/eller hur media fungerar.

Genom att sätta in en stor del av alla råd och tips i levande och fräscha exempel, såväl fiktiva som verkliga, blir informationen levande och lätt att ta till sig."

Scoops recensent skriver att Reporter är läsvärd för rutinerade reportrar:

"Och för varje nybörjare är den en prisvärd investering i en framtida karriär."

Att få sådant beröm borde göra mig salig. Men som författare är man ultrakänslig för kritik i recensioner. Och den som hävdar annorlunda, tror jag narras.

Nu sitter jag och irriteras över Scooprecensentens kritiska slutkläm, där hon hänger upp sig på en mening på sidan 290, som lyder: "Att ljuga är tillåtet."

Just de där fyra orden, ryckta ur sitt sammanhang, stod medietränaren Paul Ronge och viftade med på bokmässan också, i ett försök att vinna en billig poäng i en debatt om förhållandet mellan journalister och pr-folk.

Ronge gjorde det för att väcka uppmärksamhet och för att få igång en underhållande replikväxling. Och det var på något vis helt i sin ordning. Problem uppstår dock när jag blir framlyft i grävarnas tidning som en förespråkare för oetiska yrkesmetoder. Då är det lika bra att här tydligt förklara för den som har lätt för att missförstå. Så här är det:

Meningen som Scoop citerar är inte någon uppmaning eller rekommendation. Den ingår i en torr redogörelse för vilka arbetsmetoder som är tillåtna rent juridiskt.

En wallraffande journalist kan ljuga om att hon är gatsopare utan att bli dömd för något brott, men den som säger sig vara polis eller läkare kan dömas för föregivande av allmän ställning. Så säger lagen. Inget konstigt med det.

Lämplighet och laglighet är olika saker. Och det framställer mig som ett fån, när begreppen blandas ihop. Självklart ska journalister inte ljuga i onödan. Men i hundratals situationer kan det behövas för att göra viktiga avslöjanden eller för klara livhanken, t.ex. vid wallraffande eller hotfulla situationer. Detta har flera journalister före mig funderat kring och skrivit om. Så frågan är ingalunda ny. Inte heller är det ett särskilt häpnadsväckande konstaterade.

Grundhållningen beskriver jag på s. 186 i boken Intervjuteknik (Liber):

"Journalister som ljuger och manipulerar riskerar alltid kritik. Varje lögn hotar trovärdigheten. Därför bör man vara beredd på att kunna motivera sitt exceptionella tilltag. Saken ska verkligen vara värd det. Lögnen är lättare att motivera om den syftar till att avslöja mutbara fartygsinspektörer än om den används för att komma in på sjukhuset och intervjua chockade brandoffer."

Alltså: Det vi berättar i vår journalistik ska förstås alltid vara sant. Men något slags utopiskt dumförbud mot okonventionella arbetsmetoder, skulle bara gynna den typ av maktspelare som hyr in sådana som Paul Ronge för att hindra att media berättar sanningen om dem.

Om viktiga avslöjanden till följd av arbetsmetoder som innehållit både små och stora ljug, har Scoop rapporterat åtskilliga gånger.

Göra det trevligt att jobba hemma

Jobbet har flutit ihop med fritiden. Mer hemmatid ägnas åt datorn än åt teve. Så vårt vardagsrum har nu gjorts om till arbetsrum. Och det lilla rummet har fått bli teverum.

Någon borde komma hem till oss se hur bra det blev. Det är alldeles, alldeles underbart.

Webbtipset: Fuska i Melodikrysset

Veckans webbtips är en pålitlig enfrågeblogg, riktad till oss som varje lördag löser Melodikrysset och ibland kör fast. Här finns facit direkt:

• melodikryssetfacit.blogspot.com

SCB-siffra lyfter SD över mediernas accetansvall

Mindre än ett år före valet kommer det en viktig opinionsmätning. SCB:s mätningar av väljaropinionen görs med större underlag än andra opinionsmätare, och tillmäts därför större betydelse hos medierna. Inför valet 1991 fick SCB:s siffror avgöra om Ny demokrati och Kristdemokraterna, som var på väg in i riksdagen, skulle få vara med i partiledarutfrågningar och debatter.

För första gången passerar nu Sverigedemokraterna fyrarprocentsspärren även hos SCB, där de får 5,1 procent.

Förmodligen kan dagens datum markera ett avgörande trendbrott. Idag passerade SD ett slags acceptansvall hos de etblerade medierna, tydligast illustrerat av P1-morgons rätt "neutrala" intervju med Jimmie Åkesson, bland annat om partiets klimatpolitik.

SD:s karaktär av enfrågeparti, fixerat vid motståndet mot invandringen, framgick tydligt. Och när Åkesson talar om annat är det lätt att somna om eller se sina tankar fara iväg och börja fundera på annat. På klimatpolitiken lär de knappast vinna några väljare.