I skogen där jag jagar fanns förr inga rovdjur. Nu får jag veta att det smyger omkring björnar i närheten av mitt älgpass, och att jag får skjuta dem i självförsvar om de går till attack. Min mor är så rädd för björn att hon slutat gå på skogspromenader.
 |
| En av många böcker om vargar. |
Jag får höra att länsstyrelsens skyddsjägare skjutit en björn som "låg på rygg i en trädgård och käkade äpplen".
Alla vet hur det gått till. Och att det inte står något i tidningen om det, därför att det "tystas ner av myndigheterna".
Rykten om rovdjur sprids bland jägare norr om Dalälven som en eldgnista i en hav av högoktanig bensin. I jaktlagen kokar känslorna kring vargar och björnar. Det handlar förstås om att rovdjuren konkurrerar med jägarna om viltet, men kanske mest om hundar. Vargarna ser hundarna som inkräktare i deras revir, vilket gör att jägare - för vilka hunden oftast är det käraste de har - inte vågar släppa hundarna lösa, eller ens hålla dem kopplade utanför jaktstugan om det finns varg i området.
Ett jaktlag i Dalarna där jag tidigare deltog har upplösts i konflikter kring vargfrågan. Jag hör jägare berätta hur möten om vargfrågan nästan slutat i slagsmål
Överallt hör jag: "det tystas ner, det är därför det inte står i tidningen om det".
Så kan rykten odla upp hat och misstro mot myndigheter. Och fösa in misstrogna och hatiska i famnen på misstrogna och hatiska rörelser som tar saken i egna händer.
Tydligare än så kan man inte fånga in journalistikens viktigaste - och svåraste - uppdrag, att berätta sanningen om sådant som människor oroar sig för. Att visa att tidningen inte döljer väsentligheter om sådant det pratas om, och tar reda på vad som verkligen är sant.
Det stod inget i lokaltidningen om björnen som skjutits när han låg på rygg i någons villaträdgård och käkade äpplen. Det stod inte heller något om kvinnan på hästen som jagats av vargar.
Enligt de misstrogna därför att det tystats ner av "myndigheterna".
Hur var det då? Ja, lokaltidningen hade kunnat ringa några samtal och ta reda på vad som var sant.
En björn hade skjutits i byn av länstyrelsens skyddsjägare i förra veckan. Men den låg inte på rygg i någon trädgård och åt äpplen. Den sköts på helt vanligt sätt, på säkert avstånd från omgivande bostäder, vid en åtel som jägarna satt ut.
Vargarna som jagade kvinnan på hästen, var inga vargar - utan två vargliknande hundar som rymt och vistats några dagar i skogen på egen hand.
Om detta ska vi journalister berätta. Annars överlåter vi nyhetsförmedlingen åt ryktesspridare där källkritiken får träda tillbaka för intresset av att uppröra och sprida misstro.
Och om man vänder på steken så skulle nyhetsförmedlarna kunna kolla upp allt de rapporterar om de kriminella mc-klubbarna också, då skulle de inte ha något att skriva om där heller... men se det är en helt annan femma när det är myndigheterna som står för ryktesspridningen.
SvaraRadera